Jaha...
Ännu en vaken natt att lägga till handlingarna! 03.15 slogs de blå upp och har inte släckts igen mer sedan dess. Fattar inte varför just min kropp av alla kroppar i världen,ska vara så förbannat besvärlig!? Att ha magsäcken uppe i halsen så fort jag lägger mig på sidan eller lite plant,är INTE behagligt! Jag är ju en äkta sid-sovare och kan inte sova på rygg,hur jag än gör så hamnar jag på sidan tillslut ändå,vilket medför uppvaknande då maginnehållet är påväg upp. Testar diverse olika tabletter men tycker inte något är nå vidare. Omeprazol funkar väl lite,men långt ifrån tillfredsställande. Sen funderar jag på vad det är för fel på fjällvärlden,för här uppe är det alltid ännu värre på kvällen än vad det är hemma. Vilket medför att det är ganska jobbigt att vara här uppe,iaf kvälls och nattid!
Puckojag glömde tandborste,hudkräm,deo,balsam å diverse hygienartiklar hemma. Smart!!?! Det är ju bada såå typiskt,tänkte då jag packade och lämnade kvar dessa saker inne på toan att jag skulle glömma dem,å det gjorde jag ju såklart. Tur vi stannade i vilhelmina så Sixten fick rasta sina springiga ben och jag fick inhandla viktigheter.
Var och träffade överheten i tisdags,förlängd ss och prover som var nere på botten,igen!! Så nu ska jag äntligen få järninfussion,vilket känns som ett hopp för livet. För så jävla trött,slut och fruktansvärt lättretlig som jag varit sista veckorna går inte att beskriva. Får så fruktansvärt dåligt samvete för hur nedrans arg jag kan bli på Sixten då han ska testa och trotsa. Han är 11/2 år liksom,HALLÅ?!!! Men tålamodet finns inte,puts väck. Gråter dagligen för hur hemskt han måste tycka sin uppväxt är! Han är så glad när pappa är hemma,då är det ju någon som leker och busar med honom,och inte bara skäller. Jag borde inte ha barn! Smart å komma på de nu,med en sprattelgubbe i magen...
Hur som helst så är denna infussion inte gratis på en fläck,får räkna med ca 900 spänn per tillfälle,och jag ska ha två. Tjoho liksom. Men men,en liten summa i jämförelse med hur jävla pissigt livet tett sig denna vinter/vår. Pengar är pengar,livet är vad som betyder något!
Ja jag ska då få detta på fredag,så får åka och hämta ut det till veckan då vi kommit oss hem igen.
Nä,ska ta å läsa vidare i min bok så den tar slut någon gång och jag kan börja på min nya!
Tidig frukost!
Hungrig sedan tiidigt, men nu är det åtgärdat. Har en ny passion, lchf-kex!! Herre Gud så gott det är,vet inte hur mycket jag bakat på 2 veckor?!! Bästa frukosten!!!!
Men ny ska det kläs på mamma,väcka barn,utfodra med välling och sedan ska jag faktiskt gå till dagis så jag har gjort bort dagens promenad och kan ligga i soffan sedan och små-slumra till efter 10.
Vakna nätter
Det är något som stör mig, att aldrig få sova en hel natt utan att vakna och ligga vaken flera timmar. Idag var det tydligen morgon 04.10. Skulle ju funka om man lägger sig typ 21, men jag slocknade med boken i knä runt midnatt, och har där efter vaknat till då Sixten grinat till (tror jag, minns inte riktigt). Börjar bli hyfsat less på detta och önskar verkligen att jag är NORMAL när bebisen kikar fram, för att ha det, och vara såhär vill jag verkligen inte med en liten familjemedlem till som kräver ALL min/vår uppmärksamhet + en storebror som ska busas/lekas och gosas med.
Fy vad jag känner mig stressad, ångestladdad hela tiden liksom. Tror det kan vara en stor orsak till mina sömnlösa nätter. Överheten säger att jag MÅSTE verkligen he mig ut på dagliga promenader nu, för det börjar bli riktigt ont om tid till att finna tillbaka till mig själv innan sommarens alla händelser. Jag tror det är en del i min ångest med, allt som läggs på mig (låter som att det är hur mycket som helst, men egentligen är det inte det, bara just nu som allt känns så förbannat oöverstigligt. Sånt jag i vanliga fall skulle se fram emot, känns bara som en extra börda och ångestsituation). Våren är nästan här nu, och som husägare innebär det att gården skall fixas till, planteringar skall göras, skrapning och målning av vindskivor/ytterdörr. Bygga ny bro. Fixa ny torkvinda, då den vi haft inte riktigt pallade med vintern (kan vara så att det var vi som missade den lilla detaljen att fälla ihop den så inte all snö skulle ligga på den och tillslut knäcka den). Sen har vi en graderobsvägg som ska byggas ihop nere i sovrummet, ett hus som måste städas, en familj att ta hand om och mat att tillreda/handla. Ja fy, känner hur det knyter sig i magen och ett band dras åt över bröstkorgen.
VARFÖR är jag såhär?!!? Det är ju så förbannat tråkigt och drygt att inte vilja eller orka någonting.
Drar till fjälls med mamma å pappa på fredag, är där till 1 maj. Det ska bli skönt, men samtidigt jätte jobbigt. Jag längtar inte, men jag våndas inte heller. Jag är jobbig!!
Sen kan jag inte låta bli att gruva mig över veckan då Tomas åker till Turkiet, roligt för honom att få åka iväg och umgås med kusiner som han aldrig träffar + syskon då, och sedan få vara med sin farmor. Men rent egoistiskt känns det inte kul för fem öre. Hur fan ska jag få veckan att gå utan att gå under själv?! Men det ska nog gå det med, precis som allt annat. Man kan bra mycket bara man måste.
Sitter och ser på en riktig skit-film, Götakanal 3. Men fy fasen, det är bland det sämsta jag sett tror jag!! Ska nog slänga in en annan film nu tror jag, orkar inte se klart denna skit!
Oordning
Det är ingen ordning alls här, med mig. Oordning är vad det är! Ensamt och tyst. Jag får ifs skylla mig själv då jag drar mig undan och undviker situationer där andra människor, som jag känner, vistas. Men samtidigt så vill jag inget annat än att träffa människor som betyder något för mig. Men ändå så vill jag inte det, för då ska fasaden på och den ork som verkligen inte finns, ska bara finnas där på något mirakulöst sätt!? Jag är en jobbig människa att vara och umgås med, det förstår jag. Skulle inte vilja vara med mig heller om jag kunde välja, men nu kan jag ju tyvärr inte göra det och får helt enkelt fortsätta vara sällskapsdam till mig själv. ur tråkig, dryg, gnällig och tjatig jag än är!
Ska få träffa överheten imorgon iaf, det känns ganska bra då jag vill veta hur mina värden är. För inte fan kan dom vara bra!! Är pigg i typ, exakt, 30 min då jag kllivit upp...sen är jag så trött så jag har grus i ögonen och vill inget annat än gå och lägga mig igen. Men ändå så kan jag inte slappna av och somna, utan jag är ändå vaken. Men sover knappt någonting på nätterna ändå. Det TÄR!!!
Gnäll, gnäll, gnäll!!!
Nä, nu har Sixten kommit hem från dagis och är ute å leker med Tomas. Så då kan jag åka iväg och köpa pappas present, han fyller år idag han. Så vi ska dit å käka middag om någon timme.
SÅ rätt!!
Denna trötthet
Igår var det besök hos barnmorskan, bebisen hade gymnastikövningar precis då det skulle räknas hjärtljud...såd et var lute joxigt innan vi fick någon räkning ;-) Magen växer och så, behövde jag ifs inte gå dit för att veta...hehe. Men sedan fick jag min förklaring till denna ENORMA trötthet, blodvärdet har sjunkit ännu mer och är nere och tassar på tvåsiffrigt nu...INTE bra!! Bm tycker att läkaren ska börja tänka järninfusion nu, men det ska ju dras ut på till det yttersta!! Men hon skulle prata med läkaren så jag får väl höra framöver hur det blir.
Det är ju inte roligt att sitta varje kväll/natt och oroa sig över morgondagen, HUR jag ska orka med ännu en dag. Vilket resulterar i dålig sömn och gör ju morgonen ÄNNU jobbigare att ta tag i. JAG VILL INTE VARA SÅHÄR!!!
Igår for vi och köpte en gasolgrill, Tomas har ju surrat om denna grill i ett år nu, så nu har vi den ståendes här hemma. Ikväll ska den invigas, och jag ar letat upp ett recept på ugnspotatis med en marinad runt. Börjar tröttna på vanlig klyftpotatis, så ska bli kul å se om det här är något att fortsätta med eller om det blir en flopp. Frågan är ju bara NÄR jag ska orka ta mig upp ur soffan och börja skala potatis/hacka sallad. Har legat här och frusit sedan 10 och knappt orkat lyfta mig, var hungrig ett tag, men orkade inte ta mig upp och värma matlådan i kylen...var inte vidare sugen på den heller. Men vid 14 kom jag mig upp och tog ett äpple, har fått nå dille på äpplen, sååååå gott ju!!
Inte har jag varit ute och gått något idag heller, som min planering med överheten var. Ska dit imorgon och bikta mig, skötte mig riktigt skapligt veckan vi var i fjälls, men sen vi kom hem har jag varit ut 2 ggr. INTE så bra. Och ingen bra förklaring har jag heller! DÅLIGA MÄNNISKA!
Rösta på mitt rum =)
Rösta på mitt bidragi Jotex tävling "Designa ett rum"!
Snälla rösta, så jag får göra om lite här hemma, något kul i livet när allt är för tungt!!
Tröttsamt!
Man inser hur otroligt skönt det är då det inte finns några måsten och allt serveras på silverfat då man anländer hemma i vardagen. Så trött som jag var i fredags och igår minns jag knappt när det var sist. Och då har vi ändå inte gjort spec mycket,tvättat nån tvätt å lagat simpel köttfärslimpa. Men jag var helt slut redan vi 10 på fm. Men det är skönt att ha Tomas hemma,vet ärligt talat inte hur jag skulle orka annars?!
Idag har vi varit ute på en lång promenad hela em,var väl skönt då solen sken,men hade soffan/sängen som bild och morot i huvudet från då vi gick. Inte kul,är ju som inte närvarande fast jag är där. Men jag har mitt schema och måste he mig ut,och då är det lite lättare när Tomas är med.
Gruvar mig för kommande veckan,hur fan ska jag orka/klara ta tag i mig och gå ut denna timme på egen hand?!? Det är ju rent skrattretande att jag ens tänker såhär!! Vart är gamla glada Petra?!????????
Hemfärd
Efter att ha varit här uppe i fjällen sedan i torsdags,är dagen nu kommer för ihoppackning och hemresa. Har varit både skönt och jobbigt att vara här,jobbigt då jag på något konstigt vis vill vara hemma för där "tvingas" man inte vara ute. Men samtidigt är det ju det jag behöver för att bli bättre,men jobbigt är det!!! Sedan har min kropp börjat med att få sammandragningar så fort jag går en promenad,och samtidigt lite härlig foglossning. Men har jag väl gett mig ut på promenad pinnar jag på,blundar och andas emellanåt för det gör så sjukt ont av sammandragningarna. Att få sova denna vecka har ju varit en dröm med,suttit i soffan och "sovit" i intervaller. Så inte en hel natt och varit helt vaken från ca 03 till 07 går bara inte att sova även fast ögonen rinner av trötthet. Sedan slår Sixten upp de blå vid 7-7.30.
Men det har varit himla skönt i den bemärkelsen att vi varit 4 som sett efter och roat Sixten,vilket tillåter en att vila och bara vara mer. Har inte lyft ett finger för någon matlagning,känns fruktansvärt,men har bara inte orkat. Skulle vi varit hemma skulle jag inte äta som vi gjort här,känner som ingen hunger eller sug så serveras det inte,äts det inte heller. Tvätten har man sluppit se också,sen att vetskapen om att den finns är där,spelar mindre roll. Går ju liksom inte att tvätta här. Samma sak med städningen. Men frm ikväll är vi åter i vardagen och allt ska åter göras. Det känns oöverstigligt tungt!!
Imorgon är det BVC och 18 månaders kontroll för lilleman,ska bli kul å se hur lång han blivit :-) sedan ska vi bara mysa,vår lilla familj!! Ta vara på ledigheten,för på måndag börjar Tomas jobb,drygaste veckan då han jobbar natt mån,tis och dag fre,lör,sön. Jag HATAR de veckorna han jobbar just så,helgen blir så lång då han åker 5.15 och är hemma 18,de är dagar då jag håller andan och försöker överleva. Ännu mer gruvar jag mig för den vecka i maj som han och sina kusiner åker med deras farmor till Turkiet en vecka. Hur fasen ska jag orka med en hel vecka?!? Men det går nog,får lov att gå helt enkelt!
Nä nu måste jag klä på mig och packa ihop det sista innan frukosten,så det bara är att stuva in allt i bilen sen. Är så sjukt nöjd med vår nya vagn också,tar verkligen NOLL plats i bilen,vilket passar oss ypperligt som tycker det är trevligt att packa mer än vagn i bilen. Det bästa är att man kan göra den till syskonvagn,så liggdelen ligger hemma och bara väntar på att få fyllas med en liten bebis :-) bästa priset fick vi med,så vi är redigt nöjda!!!
Nä,kläder var det...
Förkylt
Sixten den stackarn har blivit förkyld, igen!! Hemsk hosta och snorig näsa. Igår hade han nog lite feber med,för han hade somnat i mormors famn vid 11-snåret och sedan sovit 45 min i soffan, DET är inte våran friska Sixten som vägrar vara still i knä mer än någon minut,Max!!! Men vi köpte hostmedicin igår,även fast jag inte tycker det är något att hänga i julgran,men han har faktiskt inte hostar så mycket inatt,så vem vet,det kanske funkar?!
Annars så var min mage helt åt fanders igår,uppkörd och väldigt smärtsam samt att det var läskigt vattniga toalettbesök :/ vet inte alls vad det är,för jag är onte ett dugg illamående eller brist på matlust,mer än vanligt då. Skulle jag inte veta bättre skulle jag gissa på att syrran smittat mig med sin malaria,för hon har exakt samma! Ja man blir inte klok. Förhoppningsvis är det bättre idag,men jag har fortfarande kramper,dock inte lika mycket.
Igår drog pappa upp nästan 2 kg röding,de var tydligen på hugget. Så vi hoppas stort på att de även är på hugget idag så vi kan få dra upp ännu mer :-) röken pappa fick i 50-års present ska ju invigas,så det är ju kul att fylla den på höjden och bredden med röding!! Och att jag sedan får äta rökt röding gör ju saken bara bättre!!! Älskar rökt fisk,men som gravid vågar jag inte äta den man köper på affären pga bakterierisken. Men då suget blir för stort brukar jag gjort en paj med rökt fisk,så man får liite smak av det iaf. Men som jag ska ta igen det efter leveransen av mini,goda ostar,fylliga viner och smaskig rökt/gravad lax står högt på önskelistan i sommar ;-)
Kall morgon här -17 står mätaren på,hoppas på att Solen värmer upp fort!!!
Tokig?!?
Jag funderar på fullt allvar om jag håller på att bli tokig?! Då man inte fått sova på snart 3 nätter,är känslan inte långt bort från tokig. Sover ca 20-30 min i stöten mellan 00-03 sen kan jag inte sova mer. Dels kan jag inte slappna av och stor del är magsaft, som jag verkar ha en väldigt överriklig produktion av, som åker upp i halsen och bokstavligen kväver mig! Eftersom läkemedelsförlagen slutat tillverka min mirakelmedicin,Link,så är det INGET som hjälper! Allt är bara skit och jag tuggar mest för känslan,men utan någon som helst effekt!!! Helt upprätt är det enda som funkar,och det vet ju vem som helst att det inte funkar i galet många dagar till innan bebisleverans! Jag känner mig mer uppgiven än någonsin. Dessutom har magen helt plötsligt, på en dag växt som ogräs vilket resulterat i att jag inte kan andas så fort jag anstränger mig det minsta,typ reser mig från soffan och sedan sätter mig tillbakalutad. Känns som världens astmaanfall men inget hjälper ner än tålamod och en lugn andning,hur fan det nu går till då man tror man ska kvävas?!
Skönt att få skriva av sig lite gnäll,tycker jag enbart gnäller hemma så då slipper de höra alla detaljer om det här.
Sitter och hoppas på att få ett brev från fk till veckan där det står att min graviditetspenning går igenom och jag får bli grav.ledig ist för sjukskriven. Men jag tvivlar,men överheten gav mig lite hopp i onsdags,så jag försöker att lyssna och tänka på vad han sa.
Annars så är det väldigt mörkt här i klimpfjäll just nu,brukar ju ifs vara det på nätterna. Kom upp hit i torsdags och får se om vi åker hem måndag eller tisdag. Lite lättare att fördriva nattens vakna och frustrerande timmar hemma utan att störa någon annan,men då är dagarna knas ist! Här har jag ju faktiskt tagit mig ut OCH gått omkring i kläder å inte pyjamas som jag gjort hemma alldeles för länge. Mer isolerad hemma än här. Sedan får vi mycket hjälp med Sixten av mamma å pappa,vilket är GULD värt då man helst av allt bara vill göra ingenting och ligga i sängen under täcket (vilket nu inte går då min kropp tycker att horisontalläge inte är något för mig om jag vill fortsätta andas). Men stänga in mig i min borg och slippa träffa människor och slänga på denna glada å trevliga mask ideligen.
Men nu har jag och överheten gjort ett schema på att få ut mig från borgen varje dag,eftersom jag inte klarar det på egen hand. Men direkt då jag börjar promenera kommer onda sammandragningar som håller i sig tills jag kommer hem samt foglossning på de,det motiverar inte så värst mycket faktiskt. Här uppe har jag skött aktiveringen,men då har vi haft sol,frågan är hur det blir hemma?! Där alla måsten och plikter finns. Här har jag knappt rört ett finger,vilket är otroligt skönt,men hemma är vardagen med tvätt,städ,matplanering och handling,tider som ska passas och en son dom ska roas och aktiveras. Fy,blir alldeles tårögd och rädd redan nu. Men Tomas är ledig hela nästa vecka,så det känns ju skönt iaf,slippa stå helt själv i allt kaos i mitt liv. Det gör jag ju såklart inte då han jobbar heller,men till viss del är man ganska ensam med allt vissa jobbveckor. Förut brydde jag mig inte,det var ju vårat liv liksom,men nu har jag en stor klump i magen varje jobbpass han har. Känns inte bra,då jag i grunden är väldigt självständig och "kan själv". Men nu är jag näst intill beroende av Tomas för att orka andas vissa dagar,det är kränkande för mig!
Noras kofta är snart klar,bara finlir kvar nu,men inser att det sista nystanet inte kommer räcka,så jag måste köpa ett nystan till bara för att göra en lite pluttgrej :/ drygt!!
Tävlig
”Jag tävlar hos Daddyliving – Pappamagasinet på nätet om en Wigglekart i valfri färg– Tävlingsreglerna är enkla så var med och tävla du också ”
Sommartid
Ja då har vi sommartid då, var icke populärt i morse för min del kan jag meddela. Frös så sjukt mycket igårkväll så jag fick lov att stå i kokande vatten lääääänge, så i sängen hamnade jag inte förrän vid 23.30. Sen läste jag lite och somnade runt midnatt. Men så vaknar jag en timme senare, av att jag tokhostar och det slutade fasen aldrig. Måste ha varit sura uppstötningar som åkt ner i lungorna, för jag vaknade av att jag satt upp och hostade så jag trodde nästan jag skulle kräkas. Fy, sen har jag bara slumrat resten av natten. Sjukt less på att att inte få sova en hel natt! Fått sån jäkla huvudvärk, den finns när jag vaknar och sedan hela dagen för att till sist bli helt enorm på kvällen och aldrig riktigt försvinna. Värktabletter hjälper föga =/ VARFÖR ska det bara vara motgångar hela, hela, hela tiden?!? Men jag har världens bästa sambo och son iaf, och det är jag överglad för!!
Sjukt nervös för tisdag är jag, då ska jag få veta hur min närmsta framtid ser ut. Jag hoppas det blir som jag och psykologen anser, men frågan är ju om FK tycker lika. De är ju kända för att ha sina egna små regler och undvikanden!
Men heja...
Det sista min syster lämnade kvar innan hon drog 6 veckor till Afrika på praktik, var en jäkla förkylning. Tack liksom!? Beöver verkligen inte mer av skit nu, det räcker som det är. Livet i sig är tillräckligt stor utmaning, då beöver jag inte en jäkla förkylning som dunkar ner en ännu djupare. MEEN, eftersom de är Petra Vestman det handlar om, så varför blir jag ens förvånad?!?
Jag saknar min syster, hon har varit borta i 6 dagar, och tomheten är fullkomlig redan! Den enda person som hör av sig till mig är nämligen hon, så då känns det lite extra!(förutom Tomas å Sixten då såklart, men de bor jag ju med så de har inget val!) Hon skiter i att jag är en bitterfitta som bara tycker synd om mig själv och drar ner stämningen till MINUS. Men hon skiter i det. Det kallar jag kärlek!
Hur?!?
Hur gör man då man inte vill?!?!?!?!? Det tar mig en hel dag att få på kläder och gå ut på denna jäkla promenad. OM jag ens tar mig ut. Gör allt för att slippa! VARFÖR ska det vara så förbannat svårt????? En promenad liksom!? I vårsolen! Borde ju vara skönt och uppiggande. Men JAG KÄNNER INTE DET!! Och det gör mig sååååååååååå arg på mig själv. Varför kan jag inte njuta av livet, som jag brukar göra!? Varför ska jag vara empatilös och nollställd i hjärnan?? Kan inte tänka, inte göra nåonting. Vill inte ens gå på stan, för risken att möta någon jag känner är för stor. Isolerar mig hemma, och gör absolut INGENTING! Dammråttorna flyger runt, tvätten bildar berg, maten slngs för det är ingen som tillreder den, sonen får lida något fruktansvärt (men ser tack å lov inte ut att lida det minsta). Jag är en fruktansvärt dålig mamma/sambo/vän! Sitter oc tycker synd om sig själv, och vet inte hur i helvete hon ska ta sig ur denna spiral. Möte med FK nästa vecka, och jag är fruktansvärt nervös. VAD FAN SKA JAG SÄGA?!?!? Jag vill jobba, men jag orkar verkligen inte lyssna på sjuka människor och verka förstående, ta emot samtal och hålla masken. Jag orkar ju inte ens klä på mig eller duscha om jag verkligen inte måste. Vad kan jag då göra ist?!?! Vad finns det??!? En stor jäkla injektion med ENERGI, VILJA, ORK, MATLUST, LIVSGLÄDJE. Vart får man tag på den? Snälla den som vet det, skicka till mig snarast, för jag är så jävulst less på detta nu!
Tystnaden är värst!
Fjällvärlden och magsjuka
I fredags åkte vi upp till fjällvärlden med mamma å pappa. Var väl en hel del "tvång" från mitt hhåll att åka upp, ville egentligen inte upp, men samtidigt så ville jag det. Överheten sa att jag nog måste upp, att det skulle vara bra med miljöombyte. Oc på ett sätt så var det de, skönt att "slippa" leka och ta hand om Sixten. Känns fruktansvärt att skriva, vill verkligen inte känna att jag "vill slippa vara med Sixten", men sanningen är så hemsk. Jag älskar min Sixten, över allt annat, men jag vill inte vara med honom?!?!?!?!?!? Hur fan går det ihop?!? Men då det är dagis så hjälper det lite, då hinner jag längta efter honom, och sedan är det inte allt för många timmar innan det är sova-time för herren. Vad hemsk jag känner mig!!! :´(
Magsjukan tog över mig natten till söndag, inte det minsta behagligt kan jag meddela. Är inte helt undra än, magen krampar fortfarande =/ Tomas åkte på det han med, men inte Sixten tack å lov. Än iaf!
Ska egentligen till mvc imorgon och lyssna på litet hjärta och mäta lite tjockmage, men måste boka ny tid då jag inte vill riskera att smitta någon med denna hemska sjuka!!
Idag for vi iaf hem från fjällen, och livet är åter tillbaka i sin vanliga lunk. Eller inte riktigt, Tomas är hemma, an skulle ha jobbat inatt egentligen, men då an vart sjuk så går ju inte det. Otroligt skönt att ha han hemma, då slipper jag vara själv med att roa en rastlös kille. Sedan MÅSTE vi verkligen städa, särskilt nere, för där flyger dammråttorna runt ÖVERALLT!!! Men har ingen lust, ork eller motivation till att ta tag i det. Men nu då vi köpt en garderobsvägg så kanske vi kan få upp den och i samma veva dammsuga/skura/damma på nedervåningen.
Har sett på halv åtta hos mig ikväll, det visas från Ö-vik. Blir kul att se imorgon igen =) ska nog ta och renbädda bort lite baciller i sängen och sedan krypa i säng och pina mig igenom ännu en sömnlös natt. Börjar bli alldeles för många av den varan nu. Men vad gör man åt det?!?!?!?!
Inte lätt
Det ska inte vara lätt jämnt inte. Det är vad jag lärt mig denna månad. Men det värsta är nog ensamheten, den totala tystnaden som omger en. Det är väl ung 2 personer som verkligen, verkligen vet hur allt är egentligen, på riktigt. Inte den fasad som visas. Men det krävs rätt frågor och en känsla av tillit för att allt ska berättas, och det är inte lätt att få den! Tycker inte jag iaf. Sen är det, i ärlighetens namn, inte så många som egentligen VILL veta hur verkligheten är. Det kan jag köpa, självömkan har man nog av utan att behöva lyssna på någon annan med. En sak som är säker är att jag är glad att min familj finns, utan dem skulle jag gått under för länge sedan!
Trötter
Men fruktansvärt så trött jag är nu, sov som en skit inatt med. Men har Blixten på dagis idag iaf, så då "slipper" jag roa honom iaf. Men sova det går då fan inte!!! Blir bara jävligt less på allt jävulskap! VARFÖR ska det vara såhär?!?!?!?!? Vad har jag gjort för att behöva straffas nå så överj'vligt?
JA, gnällkärringen lever idag med, sorry!
Fy
Men fy vilken jävla dag,vaknade 04 och kunde omöjligt somna om!! Så det betyder att natten bestod av ca 3 1/2 timmes sömn,typ som vanligt. Sedan har dagen segat på,strålande sol ute och jag kan inte njuta av den. Blir så ledsen,jag vill vara som vanligt och bli glad av sol och droppande snö från taken. Men istället ligger jag inne under en filt och är tom,helt tom i huvudet. Självömkan på hög nivå,jag vet att det tolkas så,tycker jag själv med!! Men om man inte vill läsa är det bara att släcka ner sidan,det här är mitt sätt att få ner några tankar från huvudet. För prata är jag fruktansvärt dålig på!
Illamående som bara den är jag också,har varit hela eftermiddagen :-( fy,magsäcken i halsen...inte skönt eller roligt!!!!
Suckar
Jag går bara omkring och suckar om dagarna. Vill ingenting, orkar ingenting, kan ingenting. Känner mig rätt isolerad från verkligheten. Vistas hemma i min borg, vill inte gå ut för då finns risken att möta någon man känner och måste då lägga på masken för att inget skall synas hur förjävligt allt är egentligen. HATAR att visa mig svag. Vill inte vara det, men likt förbannat så är jag det. Fjälls var det tänkt at vi skulle åka till i åt helgen, men nu blir det inte av heller. Vet inte om jag är lättad eller besviken?! Orkar inte känna efter. Vill inte känna efter.
Nä, BAJS!
Hem
