HemOrättvisa!!!
Varför ska livet vara så förbannat orättvist?? Jag vill inte, vill inte, VILL INTE!!!! Men vad kan man göra åt det?! Livet fortsätter ändå i sin enfald och bestämmer vilka som ska få leva och vilka som inte får det. Nu är det ifs ingen som är död än, men med den diagnosen är det den enda utvägen. Och den vägen är väldigt kort är jag rädd =( Jag har vetat hela tiden att det skulle hända, de man älskar finns liksom inte för alltid, särskilt inte den äldre generationen. Men man tror ju ändå i sin dumhet att det aldrig händer. Jag har redan förlorat två, morfar var väldigt hastigt och oväntat vilket gjorde det ännu jobbigare. Man hann liksom inte "förbereda sig". Mormor var så dement så hon hade man liksom redan "sagt hej då" till. Men sen farmor och farfar, de skulle ju ALLTID finnas! Mormor oc morfar var så mycket äldre, närmare 20 år, så de skulle liksom försvinna. Eller hur man nu ska beskriva det. Men jag har inte haft lika nära kontakt med mormor och morfar som jag haft/har med farmor och farfar.
Men så kommer dagen då bubblan spräcks och verkligheten kommer ikapp. Cancer. Spridd. Ej behandlingsbart. Snabbt förlopp. DET GÖR SÅ ONT I MIG!!
Tårar rinner hela tiden, försöker smörja in mig mellan varven för det svider så fruktansvärt i ansiktet av dessa salta droppar. Men hinner inte mer än smörja så är de där igen och saltar ner. På ett sätt får jag försöka se det ljust, han tar det med ro och verkar inte ett dugg rädd eller ångestladdad. Oc det är ju ändå han som har fått diagnosen, vi andra står ju bara bredvid. Men det är ju vi som få leva med tomheten. All smärta som skär i hjärtat.
Men å andra sidan så är det en helt annan sak nu än tidigare gånger, vi vet om vad som komma skall och kan på så sätt ta till vara på tiden som finns. Det har ju varit omöjligt tidigare gånger.
SMÄRTA!
Behövligt
Sixten fick för sig att vakna kl 6.30 idag, INTE min melodi!! Men jag tyckte att Tomas kunde ju fixa en vällingflaska då han liks var uppe efter nattjobb. Men eftersom vissa i detta hushåll har hörlurar som stänger ALLT LJUD ute, så hör den personen INGENTING! Så jag var ju klarvaken då han väl hörde och kunde, på min uppmaning, gå upp och fixa till det där. Ja 07, orkade jag bara inte ligga kvar och snurra mer. Så jag tog min bok och gick upp å la mig i soffan. Men DÅ blev jag minsann trött igen, och somnade om fram till 9.30!!! Då Sixten vaknade och tyckte det var dax att kliva upp och sparka igång dagen. TACK Sixten för denna tupplur på morgonkvisten ♥
Låg vaken alldelse för länge igårkväll, läste först min otroligt braiga bok, som förövrigt snart är utläst =/ Måste hitta någon ny superbra bok!! Men då klockan var 01, så fick jag lov att släcka ner, men inte sov jag för det inte. Så konstigt sånt där, är galet trött, men KAN INTE sova! Tankar bara maler runt i huvudet och jag sover INTE bra! De ställe jag sover bäst på, är i soffan. Då drömmer jag varken om död eller har en massa jobbiga uppvaknanden. Vet inte om det beror på att soffan inte är förknippad med en hel natts sömn eller nåt?! Ja förvirrande är det. Det händer, rätt ofta faktiskt, att tanken går till att ta täcke å kudde å lägga mig i soffan på kvällarna/nätterna. Men jag ids liksom inte, sedan "ska man itne" sova i soffan då det finns en säng.
Vad ska vi göra idag då tro?!
"Medicin" ska intas, eller utföras kanske det heter. Men jag har så jäkla svårt att ta mig ut, det tar emot något så överjävligt. Det kom fram till att jag måste utföra detta en gång per dag så fort som möjligt, men då varje dag är en plåga, hur gör man då?! Tvingar sig såklart, men jag vill inte ha vagn och barn med mig. Men enligt överheten så finns det endast ett tillfälle då jag måste ha med mig vagn och barn oc det är då Tomas jobbar förmiddag oc Sixten inte är på dagis. Men jag anser att det inte går då han jobbar natt heller, eftersom han sover hela dagen. (tanken är då att jag måste he mig ut på dagen, då det är solljus ute). Men han säger att det är ju fortfarande ljust då Tomas kliver upp. Men jag känner mig så elak och egoistisk om jag ska kasta Sixten i armarna på en nyvaken Tomas bara för att jag ska ut å gå en timme. Men då säger han att om jag, eller Tomas, inte går med på detta, så kommer Tomas få det bra mycket jobbigare i sommar då vi är en till i familjen och mamman då kanske inte går att göra någonting med. Jag blir bara ledsen, och tårar rinner hela tiden. Vill inte höra sånt. Vill bara skjuta undan allt! ur jag än gör får jag dåligt samvete. Om jag tar mod till mig och ber Tomas göra någonting, så får jag ofta tillbaka varför inte jag kan göra det!? Ja, varför kan jag inte det?? För att jag är lat! Jag mår bara dåligt. Istället för att be om saker då, så mår jag ännu sämre och kör på så gott det går. Men det börjar inte gå så jäkla bra längre :´( Jag ber inte om saker, det är inte min grej. Så då jag väl gör det, tar det emot i hela min personlighet för jag ser det som ett nederlag att jag inte klarar av det själv på egen hand. Varför kan man inte läsa tankar?!
Då var det helg!
Eller helg å helg, Tomas jobbar natt hela helgen, så jag är i stort sett ensamstående denna helg...och två helger till framöver. Känns överjävligt drygt, men har inte så mycket att välja på så det är bara att bita ihop och hoppas på att helgen går extremt fort!!
Duscha måste jag göra också, men jag VILL INTE! Vill ingenting. Men man måste ju göra saker, man kan inte bara vända ner sig under täcket och ge upp livet för ett tag. Så är det.
Måste
Jag MÅSTE ta mig ut på promenad, men jag VILL INTE! Men jag MÅSTE!! Detta har gått runt i mitt huvud sedan jag klev upp. Innan det så låg jag i sägen och försökte sova, men jag har fasen inte sovit mycket inatt. Drömmer så konstigt hela tiden. Och alla drömmar handlar enbart om död i någon form. Har gjort i flera dagar nu. Nära och kära runt om mig dör i drömmarna. Tack och lov inte de allra närmaste vs min familj. Men att hela tiden gå omkring i en sorg, inte ens på natten får jag slippa ifrån det. Fly undan liksom.
Medicinen MÅSTE tas...=promenad!
igen
Idag har vi fått se vår lilla bebis igen, såå mysigt att se!!! Nu vill man bara att tiden ska springa fram till sommaren, så vi får hålla om bebisen i våra armar!
Det är väl typ det som hänt idag, i övrigt så har det varit en PISSDAG! tröttheten vill fasen inte ge med sig, men samtidigt på kvällen så vill jag inte lägga mig...för det sista jag tänker innan jag släcker lampan är: åååhh jag vill inte vakna imorgon, hur ska jag klara av den dagen då!? Men självklart vill jag ju vakna, jag vill inte dö! Men jag vet inte hur jag ska orka med vardagen? Gruvar mig hela natten över att det ska bli morgon och jag måste kliva upp oc dagen är igång. Tänker hela, hela hela tiden på hur morgondagen ska bli/orkas med, hur nästa vecka ska orkas med?! Känner att min fasad faller mer och mer för var dag, HUR ska jag orka hålla upp den?! Det tar på mer och mer för var dag att "vara Petra". Jag känner mig tom.
Då var det över
Mötet är nu över, och någon större klarhet finns inte. Men en plan är uppstakad för att få mig att må bättre. Prioriteringar skall möbleras om, ska sätta mig själv före allt annat. Det var mycket viktigt tydligen, för detta var mer allvarligt än jag själv trodde. Vi måste få en ändring på denna nedåtgående spiral snarast möjligt. Så, nu ska jag tvinga mig ut på min medicin! Promenad!
Morgon
Idag blev det en tidig morgon, fy så trött jag är!!! Huga! Men inte mycket att göra åt, har man bokade tider så har man. Då är det bara att masa sig upp och vinkla upp ögonlocken på någon smart Mr Bean-ställning så man ser något. Men lilla farbrorn ska lämnas på dagis först, så han ska väckas inom en mycket, mycket snar framtid. Fast det sjungs där inifrån hans rum just nu, så han är nog vaken ;-)
Igår gjorde vi inte så mycket, klev upp å lagade lasagne, eftersom jag har mest energi på morgonen så gjorde jag bort middagen då. Tur var det, för SEN var jag HELT SLUT! Herre gud, av att laga till en lasagne!!?!?!? ja jag satt då i min pyjamas och kämpade mot tröttheten tills syster ringde oc fick igång mig. Det skulle promeneras UTE. Skönt att vara ute, men jag trodde jag skulle somna där direkt under middagen. Jaja, så kan det vara.
NU...klä på barn!
Natt då
Ja då har ännu en dag gått åt och vi har inte gjort NÅGONTING vettigt. Tomas har mest legat i soffan bakis och snarkande. Själv så dumpade jag sonen i sängen 12, sen la jag mig i sängen och "slumrade" till 14.30...liten powernap?! Men jag måste ha dessa "powernaps" för att fixa en hel dag. De består ju inte bara av slummer heller...utan rediga och verkliga drömmar. Idagens dröm var jag och Tomas på förlossningen i Umeå(?!), men vi han aldrig få någon bebis innan jag vaknade. Var så arg på Tomas som övertalade mig att använda lustgas, då jag egentligen inte tyckte jag behövde det ;-) sen for jag mest runt å letade lunch som inte var beställt till mig...tog till och med bussen ett par stationer för att få något, men kom på sedan att det fanns ju på avd ändå. Så då skulle jag promenera med värkar tillsammans med 2 galningar och mördare tillbaka till sjukhuset. Klättra på tak å grejer. Inte alla som fixar det under ett öppningsskede ;-P
Annars så är det ny vecka imorgon, har en sak att se framemot under veckan. Alla andra dagar känns mest bara jobbiga. Tomas jobbar i stort sett hela veckan inkl helgen, och de veckorna brukar vara betydligt jobbigare än en sådan vecka som denna då vi är mestadels två hela veckan. Men men, sånt är livet och är bara att gilla läget oc göra det bästa av situationen. Hålla huvudet över vattenytan, brukar vara mitt mål under dagarna iaf!
DRYYYG NATT!
Men fy tusan vilken pissnatt!!! Somnade inte förrän 00.30 och har sedan vaknat från ca 01.30 men äckligt jämna mellanrum. Mått illa, och gör än, gör ju inte saken bättre!
Melodifestival-premiär igår, kan väl sammanfattas med några få ord: Det är pinsamt att vara svensk! Va fan gjorde Thorsten Flinck där?!?!?!?!? Och Jean banan?!?!?!?!? och att de dessutom kom vidare till andra chansen, gör det ÄNNU mer pinsamt! Jag skäms för det svenska folket! Nog om det, nästa vecka lär väl inte gå åt det bättre hållet skulle jag tro.
Tomas var på hockey igår, fast de förlorade tydligen, så det var ju trist. Sedan var det krogen för hans del. Själv så känner jag inte ett uns av avundsjuka, tack å lov så längtar jag aldrig ut nu för tiden. Sedan Sixten jag blev gravid med Sixten har det där med uteliv liksom halkat bort. Det finns en morgondag liksom...gam-Petra ;-P Men rent krasst så är det ju så, man kan inte ligga och dra sig under täcket till sena eftermiddagen utan har en virvelvind här hemma som tjoar och ropar för en ny rolig dag där vid 8-9 snåret. Då är det bäst man är på topp...eller....ja vaken och nykter iaf. På topp var det länge sedan jag var, och det verkar ju gå på ändå...livet. Mitt tålamod är på minuskontot känner ja, stackars Sixten får BARA utskällning på utskällning och jag tycker så synd om honom som ar fått mig som mor!
Mys
Igår hade vi mys hela dagen!!! Mysfika på stan med mina kärlekar,sedan iväg till tomas mamma där det var födelsedagsmuddag för bästa bengt!! Åt så mycket glass så ja tror det sprutade ut ur öronen efteråt. Tycker synd om de andra bara,för jag åt nog majoriteten av glasspaketet. Oops.
Idag har det städats på övervåningen,väl behövligt då det inte gjorts på veckor!!! Sen var jag helt slut. Men trotsade tröttheten,som vanligt,och vi drog in till stan å käka en mumsig sallad :-) nu har jag nyss sett klart på grabben i graven bredvid och ska väl tvinga mig och sonen iväg på affären för att inhandla mys åt mig själv inför melodifestivalen. Mannen i huset är på hockey och sedan ska det festas loss! det är han väl unt,är ju mest bara hemma eller på jobbet så det är ju roligt för han att få umgås med sina kompisar :-)
En annan sak som är mysigt är då man känner små sparkar i magen,men något som är ÄNNU mysigare är nu då man även ser de små sparkarna!!! <3
Tomheten
Bara för att dagen i stort igår var rätt så bra, så var denna dag tvärt om. Skjutsa något grinig Sixten till dagis, hem och äta frukost sen var dagen som i ett töcken. Tårar. Trötthet som troligtvis tog ut sin rätt från gårdagens brist på vila. Sov som en gris i soffan 2 timmar, och ville bara sova MEEEEER när jag vaknade. Precis innan jag somnade så tänkte jag på att jag längtar tills jag somnar och hoppas varje gång att jag ska falla in i en djup dröm så jag får komma bort till något trevligt en stund. FY vad hemska tankar!!! Jag har självklart trevliga stunder hemma i mitt vanliga liv, och inte i drömmarna. Men de är inte övervägande, tyvärr :´( MEN...jag ÄLSKAR min familj!!! Trots att man inte kan tro det, så gör jag det!!! MER ÄN NÅGOT ANNAT!
Jag känner mig tom inombords på något knepigt obeskrivligt sätt. Känner aldrig lycka, eller jo, men inte som jag borde. Jag har så otroligt mycket att vara glad och lycklig över, men ändå så känner jag mig väldigt likgiltig. Jag är en hemsk människa/mamma/sambo!
Att vara
Idag tyckte jag dagen var rätt bra faktiskt,Sixten go å gla innan dagis. Slappa i soffan med bästa boken. Kärleken drog med mig på promenad (första på EVIGHETER). Hem å inse hur sjukt trött jag blev av att röra fläsket lite,renbädda säng. Åka och äta golunch på Richards! Hämta hem gubbas. Baka tekakor!!! Sambo åker å jobbar. Jag och bubbas roar oss bäst vi kan tills sängen och välling kallar. SEN blev dagen plötsligt dålig och tårar rinner utan någon riktig förklaring,kommer bara sådär oprovocerat :-( tröstar mig med ett glas vin,som faktiskt hade den närmsta vin-smak av de blask jag smakat! Men ska testa ett annat i helgen som tydligen ska gå att dricka även då "man inte måste" som jag fult nog uttrycker mig. Finns människor som vill och väljer att avstå alkohol och vill dricka alkoholfritt,men jag är inte en sådan människa. Tycker riktigt vin är bland deg godaste dom finns i dryckesväg, och det står jag för! Man blir inte alkoholist pga att njuta av ett gott glas vin!!
Godnatt!
Lugn månad
Det ska bli en lugn månad, februari. Det anser överheten iaf och såg till att jag får vara hemma och "vila upp mig" ett tag till. Gick väl ungefär som förra gången jag var där, hon hann fråga hur jag mår och då brast väggen TOTALT!! Man har väl inte hur mycket kraft som helst att ställa upp och hålla denna mur uppe hur länge som helst antar jag. Eftersom jag grubblar, funderar och tänker så äckligt mycket...och vägrar prata högt om det. Ska det besökas en annan överhet också. Kan nog bli bra. Hoppas jag.
Sover som en padda gör jag också, trött HELA TIDEN, men då jag väl får sova...på natten...så går det inte. Vaknar OFTA och har riktigt svårt att somna om. Idag orkade jag inte ligga kvar, så 06 klev jag upp och la mig i soffan å läste min braiga bok!! Men somnade faktisk till någon timme. Det var skönt.
Har varit på badhuset idag, och fick sällskap av Anneli med barn. Riktigt kul hade vi, även fast jag inte är någon större badmänniska och var allmänt seg, så hade Sixten riktigt roligt...ja de andra med :-) Så badet skall besökas fler gånger, helt klart!!
Annars så händer det inte mycket, dagis imorgon. Typ det!
Nu...film!!
Just
Måste bara visa världens bästa present till mig själv. Hur skönt och mjukt nattlinne som helst!!!
Dumma hosta
Sixten fick sova i sin säng idag,mest för att jag var sjukt lat och inte orkade byta kläder på honom. Men sen hostar han så galet mycket då han sover,men inget på dagarna. Stackarn!!
Men himmel vad trött jag är,vi halvligger i soffan och ser på Ronja rövardotter,såå mysig film!!!!
Ska väl fixa någon mat till Lill-gubben med...snar...
En ensam dag
Eller jag är inte ensam, har ju farbrorn hemma också. Men ensam "vuxen" med en farbror som inte gjort annat än norpat russin/kex och bröd heeela morgonen. Försöker förklara för honom att det är bara för att det är lördag och mamman är galet trött som gör att hon inte orkar bry sig nämnvärt mycket om skåpätandet. Han mest flinar och tar ett russin till. Har verkligen min energi på MINUSKONTOT idag, ända sedan jag klev upp har jag varit helt borta. Huvudvärk som ALDRIG går över, börjar liksom bli van att gå omkring med ett band runt huvudet, då jag gjort det de senaste 15-20 dagarna. Stackars Sixten ar då tålamod med en arg mamma, för det är vad jag. ARG. Arg hela tiden, så fort han gör något han inte får, eller någonting inte går som jag vill. Sover verkligen inte bra, dödstrött då jag lägger mig, men så fort lampan släcks ligger jag vaken och tankar bara snurrar runt i huvudet, det går bara inte att sova. Men är ju såå trött. Sedan vaknar jag flera gånger under natten och återkommer till dessa tankar, men somnar tack å lov om rätt snart. Vad ska det bli av mig?!??? Idag har jag gått omkring i nattlinne hela dagen, och känner jag mig själv rätt så kommer inget annat tas på heller. Har fått en dålig ovana, att inte byta om på hela dagen. Byter bara byxor då det ska lämnas på dagis eller måste handlas. Annars befinner jag mig i pyjamas och diverse varma plagg inomhus heeeeela dagarna. Tanken på att gå ut ger mig enbart ont i magen.
Jag känner fortfarande inte igen mig själv och vill bara gråta över bedrövelsen :´(
Nähä,inte de
Har senaste dagarna börjat känna mig liite bättre,så idag då vi for in till arenan för att äta lite mat,skulle vi gå en snabbis på stan med. Men det är då säkert att jag inte är mig själv än,för jag är helt slut!! 11/2 timme på stan i strosande tempo och jag tvingar mig ner i sängen och får fruktansvärt dåligt samvete över att jag ligger här medan Tomas och Sixten är uppe. Mat måste fixas,suck,och son måste roas flera timmar till. HUR ska jag orka med livet då jag inte ens orkar med mig själv?!?
Å där...
Ja, efter att ha skjutsat son till dagis, åkt hem å slängt in tvätten i tumparen samt satt på en ny tvätt...så tog all must slut. Ska man liksom inte palla mer än så?!?!?!?
Vägrar lägga mig i soffan, för då somnar jag oc jag vill INTE sova bort hela dagen!!!! Så jag sitter och zombiear vid datorn ist och sneglar på soffan i jämna mellanrum.
Men nu har jag snart gett upp och soffan vinner...Keppler får nog följa med!
Värt all tid att se och begrunda!!
m
Att jag satt och chatta och åt riskakor för glatta livet igår kväll, oc att jag sedan bara fick lov att läsa ut de sista skälvande sidorna i Kepplers senaste bok, vilket gjorde att lampan inte släcktes förrän 00.45. Oc att jag sedan insåg på 2 sekunder att jag INTE skulle våga somna med lampan släckt, gjorde denna morgon lite EXTRA jobbig. Då Sixten vaknade 6.45 och när jag väl masat mig upp möts jag av en pikant doft av BAJS i lillemans rum. Puh!
Lyfter upp honom och inser snabbt att det läkt förbi blöjkanten, för jag blev blöt om min hand....UH!
Tvätta son, byta blöja, renbädda söng, starta tvätt och fixa välling. INTE min melodi 07.00 på morgonen! Men han är ju glad ändå, och det lättar upp en del =)
Men men, nu är det dax att fixa oss för dagis. Sedan ska mamman lägga sig i soffan och bara läsa nästa bok som jag otroligt nog införskaffat INNAN denna var slut =) LIITE framförhollning har jag ändå. Oc det är såklart Kepplers första bok, för den har jag inte läst. Är helt såld på Keppler! ÄLSKAR dessa böcker!
Annars så.....ja skit samma!
När?
När ska jag orka ta tag i allt som ör till hemmets syslor?! ar tänkt städa och tvätta sedan i torsdags, men har inte fått någonting gjort. Varit snuddande nära att sätta igång en tvätt, men tanken att den ska ängas upp OCH först sorteras gör att det inte blir gjort och jag går och lägger mig igen. Mår så dåligt över det. Tvätten minskar ju inte precis, snarare växer för var dag som går. HUR GÖR MAN?!??!?!?
Vattkopporna var falskt alarm, tror mer på att det var/är nässelutslag, så dagis imorgon som vanligt för lilla busgubben!!
En varm bastu, tv i sovrummet och en STOR kopp chai skulle lätta upp min sinnesstämning just nu!
