Jag funderar på fullt allvar om jag håller på att bli tokig?! Då man inte fått sova på snart 3 nätter,är känslan inte långt bort från tokig. Sover ca 20-30 min i stöten mellan 00-03 sen kan jag inte sova mer. Dels kan jag inte slappna av och stor del är magsaft, som jag verkar ha en väldigt överriklig produktion av, som åker upp i halsen och bokstavligen kväver mig! Eftersom läkemedelsförlagen slutat tillverka min mirakelmedicin,Link,så är det INGET som hjälper! Allt är bara skit och jag tuggar mest för känslan,men utan någon som helst effekt!!! Helt upprätt är det enda som funkar,och det vet ju vem som helst att det inte funkar i galet många dagar till innan bebisleverans! Jag känner mig mer uppgiven än någonsin. Dessutom har magen helt plötsligt, på en dag växt som ogräs vilket resulterat i att jag inte kan andas så fort jag anstränger mig det minsta,typ reser mig från soffan och sedan sätter mig tillbakalutad. Känns som världens astmaanfall men inget hjälper ner än tålamod och en lugn andning,hur fan det nu går till då man tror man ska kvävas?!
Skönt att få skriva av sig lite gnäll,tycker jag enbart gnäller hemma så då slipper de höra alla detaljer om det här.
Sitter och hoppas på att få ett brev från fk till veckan där det står att min graviditetspenning går igenom och jag får bli grav.ledig ist för sjukskriven. Men jag tvivlar,men överheten gav mig lite hopp i onsdags,så jag försöker att lyssna och tänka på vad han sa.

Annars så är det väldigt mörkt här i klimpfjäll just nu,brukar ju ifs vara det på nätterna. Kom upp hit i torsdags och får se om vi åker hem måndag eller tisdag. Lite lättare att fördriva nattens vakna och frustrerande timmar hemma utan att störa någon annan,men då är dagarna knas ist! Här har jag ju faktiskt tagit mig ut OCH gått omkring i kläder å inte pyjamas som jag gjort hemma alldeles för länge. Mer isolerad hemma än här. Sedan får vi mycket hjälp med Sixten av mamma å pappa,vilket är GULD värt då man helst av allt bara vill göra ingenting och ligga i sängen under täcket (vilket nu inte går då min kropp tycker att horisontalläge inte är något för mig om jag vill fortsätta andas). Men stänga in mig i min borg och slippa träffa människor och slänga på denna glada å trevliga mask ideligen.
Men nu har jag och överheten gjort ett schema på att få ut mig från borgen varje dag,eftersom jag inte klarar det på egen hand. Men direkt då jag börjar promenera kommer onda sammandragningar som håller i sig tills jag kommer hem samt foglossning på de,det motiverar inte så värst mycket faktiskt. Här uppe har jag skött aktiveringen,men då har vi haft sol,frågan är hur det blir hemma?! Där alla måsten och plikter finns. Här har jag knappt rört ett finger,vilket är otroligt skönt,men hemma är vardagen med tvätt,städ,matplanering och handling,tider som ska passas och en son dom ska roas och aktiveras. Fy,blir alldeles tårögd och rädd redan nu. Men Tomas är ledig hela nästa vecka,så det känns ju skönt iaf,slippa stå helt själv i allt kaos i mitt liv. Det gör jag ju såklart inte då han jobbar heller,men till viss del är man ganska ensam med allt vissa jobbveckor. Förut brydde jag mig inte,det var ju vårat liv liksom,men nu har jag en stor klump i magen varje jobbpass han har. Känns inte bra,då jag i grunden är väldigt självständig och "kan själv". Men nu är jag näst intill beroende av Tomas för att orka andas vissa dagar,det är kränkande för mig!

Noras kofta är snart klar,bara finlir kvar nu,men inser att det sista nystanet inte kommer räcka,så jag måste köpa ett nystan till bara för att göra en lite pluttgrej :/ drygt!!