Jag går bara omkring och suckar om dagarna. Vill ingenting, orkar ingenting, kan ingenting. Känner mig rätt isolerad från verkligheten. Vistas hemma i min borg, vill inte gå ut för då finns risken att möta någon man känner och måste då lägga på masken för att inget skall synas hur förjävligt allt är egentligen. HATAR att visa mig svag. Vill inte vara det, men likt förbannat så är jag det. Fjälls var det tänkt at vi skulle åka till i åt helgen, men nu blir det inte av heller. Vet inte om jag är lättad eller besviken?! Orkar inte känna efter. Vill inte känna efter.

Nä, BAJS!