Det sista min syster lämnade kvar innan hon drog 6 veckor till Afrika på praktik, var en jäkla förkylning. Tack liksom!? Beöver verkligen inte mer av skit nu, det räcker som det är. Livet i sig är tillräckligt stor utmaning, då beöver jag inte en jäkla förkylning som dunkar ner en ännu djupare. MEEN, eftersom de är Petra Vestman det handlar om, så varför blir jag ens förvånad?!?

Jag saknar min syster, hon har varit borta i 6 dagar, och tomheten är fullkomlig redan! Den enda person som hör av sig till mig är nämligen hon, så då känns det lite extra!(förutom Tomas å Sixten då såklart, men de bor jag ju med så de har inget val!) Hon skiter i att jag är en bitterfitta som bara tycker synd om mig själv och drar ner stämningen till MINUS. Men hon skiter i det. Det kallar jag kärlek!