Efterlängtad dag
Idag var en efterlängtad dag, vi ar äntligen fått se vårat andra hjärta. Till sommaren kommer våran familj berikas med en familjemedlem till, och vi längtar som tok till sommaren!!! Sixten vet jag inte hur han tänker, han är väl lyckligt ovetandes om sin konkurrent ;-)
Annars så har Tomas äntligen kommit sig hem från fjällen, men då jobbar han natt inatt å imorgon sen åker han till ett annat fjäll på torsdag kväll igen. Känns väl sådär kan jag erkänna, all cred åt ensamstående föräldrar!! Men han måste ju få leka av sig han med. ar ju tjatat om denna skoterkörning sedan mars/april förra året.
Litet hjärta i magen ♥
Vecka 18 =)
Galen
Jag blir snart galen, helt ärligt!!! Sixten är gnälligare än gnälligast...ingenting är bra. Vad gör man liksom. Då jag äntligen hade hittat en långärmad trja att ha på mig, då KRÄKS ungen på den. Måttligt förbannad och irriterad!!!!! Vet inte vad det där kom ifrån, måste vart något slemgejs som skulle upp. Men VARFÖR på mig????
Nu kom äntligen mamma å pappa, så jag kan få någon som roar denna svårroade lilla man!
Värk
Fy vilken natt, hann sova ca 40 min innan jag vaknade med världens huvudvärk. Jag trodde i ett svagt ögonblick att jag på fullt allvar skulle dö pga av denna värk. Men jag måste varit jäkla trött, för ja somnade om någon timme och vaknade någon timme...heeeela natten. FY så drygt! Känner mig ännu mindre utvilad än vanligt! Men sånt är livet.
Var hemma hos mamma å pappa å åt tacos igår, supergott!!! Men för att slippa bök med lilleman så fick vi lov att åka hem vid 19. Trist =/ Men vi kör en repris idag, först staden sedan hem till själevad och äta ostfondue. SÅ länge sedan jag åt det, oc det är ju SÅÅÅÅ gott!! Så det ska vi käka ikväll =) Sedan ska jag å syrran på bio imorgon, Stig Helmer...hahaha. Det blir nog bra!
Nä, klä på sig och försöka se lite proper ut innan mamma å pappa kommer, de ska gulligt nog hjälpa mig skotta bort all snö som kräkts ner på våran uppfart!
Tack dagis
Jag tackar Sverige för att vi har dagis, eller förskola som det så vackert heter, jag tror inte jag skulle stå ut om inte dagiset funnits. Igår höll vi igång från morgon till kväll (19.00, då den yngre lägger sig, och jag dalar ihop som en trasa). Skotta gården två gånger, varav första gången tod 1½ timme. Det var ritkigt drygt, ville ge upp 10000 gånger, men då skulle jag få skotta frusen snö ist, oc det är inte spec mycket lättare. Ja sedan fortsatte ju dagen bara med att hålla igång en arg och frustrerad Sixten. Tur syster var här nästan hela dagen, så kunde jag softa lite iaf.
Imorse så var det då dagis för lilleman, oc ar blev så fint mottagen av sina kpmpisar. Alla kom utrusande och kramade om Sixten, då blir man fasen lycklig i själen!! Åkte iväg till vc för provtagning och tyckte mig känna mig ovanligt pigg och allert, tänkte att det kanske inte behövdes så mycket vila...det räckte med en natts sömn. Glad i ågen kom jag em, käka frukost och sitter nu här med ögonlock som bara åker igen och en kropp som strejkar. Det var den piggeten de. Känns precis som om klockan är 22.30 och det är sängdags. Kanske är tillåtelsen att slappna av, DÅ gör kroppen det fullt ut. Den VILL INGET MER. Men då jag är själv hemma med Sixten, funkar jag någorlunda, men såfort någon mer är hemma....blir jag zombie. Inte kul. Osocialt om inte annat!
Varför?!
Varför är jag så ledsen hela tiden? Har all anledning i världen att vara glad och lycklig, men ändå så är jag inte det, inte fullt ut iaf. Klart jag är glad, men inte sådär från hjärtat sprutande med glädje. Känne rmig bara tom. Tom och ledsen. Dessa tårar dyker upp när det faller dem in, och struntar helt i situationen! Jag vill bara bli av med dem, så man kan vara som vanligt igen.
Skottat gården 1½ timme idag, tur att syster kunde komma och dra Sixten på boben. För han vara less på att skotta efter ca 8 minuter! Då hade jag hunnit en minimidel av gården.
Imorgon ska det fastas, är dålig på att fasta, då frukost är det enda mål jag ser framemot. Endast då jag verkligen känner att jag ÄR hungrig, annars får jag gå på andra symptom. Typ yrsel, illamående å räkna timmar sedan förra måltiden. Kul.
Fy vad jag är negativ!!
Men jag känner mig bara negativ. Inte ett dugg positiv. Mest bara likgiltig.
Bjöd in oss på middag hos mamma imorgon, men nu känns det så hemskt jobbigt. Men samtidigt så vet jag hur jobbigt jag tycker det är att vara själv med en gnällig och trött Sixten hela kvällen med. Är nog bäst att åka dit och invardera soffan medans mamma/pappa kan roa dottersonen bäst de kan.
Jag längtar till söndag em/kväll...då kommer pappan i huset hem igen. Har är väldigt saknad, särskilt såhär på kvällen då det bara är jag uppe. Brukar inte tycka det är jobbigt att är borta, är ju som van då han jobbar mycket nätter och alltid gjort. Men nu känns det väldigt kämpigt. Men snart är det söndag, snart, snart, snart...
mm
Huvudvärk, det får sammanfatta denna dag. Vaknade med huvudvärk, och sedan dess har den varit en trogen följeslagare utan att lämna min sida en endaste liten sekund. Men sånt är livet och bara att gilla läget. För att sätta sig ner och gråta över bedrövelsen löser ju ingenting, skulle vara lite spänning då isf.
Då var det gjort
Då var det gjort då, besöket hos överheten. Blev som jag befarat, kunde inte ålla tillbaka och tårar bara rann. Fy så hemskt! Men det slutade lite småoväntat i sjukskrivning och återbesök om ett tag. Lite prover skall tas också, så man kanske kan få någon förklaring till detta jävulskap!
Nu har torktumlaren precis anlänt iaf, så den skall lyftas på plats och vi har äntligen en stor och bra tvätt/torkmaskin :-) fast tvättmaskinen är redan invigd, den kom förra veckan. Snygga är dom också ;-)
Längtar mest inte till torsdag då Tomas åker till fjälls hela helgen. Och längtar mest till måndag, stor dag i livet!!
Att vara
Fasen vad less jag blir på hela skiten!! Fick i måndags ett samtal som gladde mig och som ev kunde göra min tillvaro lite lättare. Men då det inte örts någonting på hela veckan så ringde jag idag, och besked om att det inte funnits något skrivet alls. Står där i telefon, men tårar i ögonen, gråten i halsen och försöker på ett smidigt sätt förklara att livet känns FRUKTANSVÄRT tungt just nu. Får iaf det svar jag vill och senare en tid till överheten under morgondagen. Känner mig lättad, men samtidigt skräckslagen. Jag hatar som sagt att visa mig sårbar (kan vara därför jag ventilerar allt, lite, tungt på bloggen och kör min fasad i övrigt) oc är rädd att min mur kommer falla sönder under detta möte. Under hela vägen hem från jobbet idag gick jag med gråten HÖGT upp i halsen och tårar utanför ögonens hålor. De var väl där främst för att jag gav vika för mina tankar och funderingar på mig själv och ur fruktansvärd jag är. Jag längtar varje dag till att klockan ska bli 19 och Sixten ska sova, enbart för att jag orkar inte leka, busa, laga mat, vara arg/glad och pedagogisk. Känner mig fruktansvärt misslyckad som mamma som önskar att få vara ifred utan en son som "klänger" på en. Har inte riktigt velat erkänna det här för mig själv, och särskilt inte säga det högt! Men då jag började snudda på att berätta det i telefonen så kommer ju tårarna och det otroligt dåliga samvetet DIREKT. Ska det vara såhär?!????!???
För ska det fortsätta på detta vis så vill jag fan inget mer! Jag orkar inte med denna fasad. Jag vill bara gråta!
MEN...
Nu hoppas jag på ljusningen imorgon!
Jobbhelg
Jobbhelgen är snart över...trodde jag. Men då blir en ssk sjuk och jag tänkte snabbt att om jag tar hans pass imorgonbittit, så slipper jag ta mig hit på fredagmorgon. Slippa åka till dagis klockan 06 och slippa åka in å jobba EN dag mitt i veckan och sedan vara ledig till onsdag. Känns rätt okej =)
I övrigt så blev det inget telefonsamtal i fredags, men måste fasen ringa imorgon för ju längre jag väntar, dessto mindre blir det kvar =/ Och det vill jag inte, man mår inte helt hundra kan jag meddela! Men det känns ändå liite bättre faktiskt, vet inte vad som hänt, men allt är faktiskt inte bäcksvart i nuläget!
Ska chocka min stackars, fula kropp i em och gå på gymmet å träna. Jag minns inte ens sist jag var där och svettades, det är ILLA! MEEN, bättre sent än aldrig. Nu ska jag och Tomas sätta oss ner och göra ett TRÄNINGSSCHEMA, så vi kommer oss iväg någongång. Vi är såååå slöa!! så nu banne mig! :-)
Ja, om en timme dyker kvällsgänget in, och vi får förhoppningsvis gå hem fort!
Nu måste det göras
Imorgon måste det ringas,för de verkar inte vilja ringa mig!! Och jag kan tycka att det borde plingat i min telefon för några dagar sedan!!!!!! Men tydligen så är det inte så farligt att må SKIT?!!
Snart börjar äntligen Sveriges mästerkock,som jag gillar detta program :-)
en sista natt
"bara" en natt kvar, sedan är det "bara" ett kvällspass på lördag och ett dagpass på söndag kvar....seeeeeen är jag ledig! Blir skönt, känner att det är beövligt!
jaja
Men....jaha?!
När man äntligen börjat ev kunna se ett litet mini-ljus i denna svarta tunnel, så händer det INGENTING! Och då blir jag bara förtvivlad och orkar inte! Gråten sitter konstant i halsen, vet inte varför den gör det. Så fort någon säger något eller bara tittar, så blir jag tårögd. Dessa förb*nade tårar, varför finns de???? Det finns inget mer förnedrande för mig än att gråta så någon ser det. Jag kämpar emot, och om det inte går, då skäms jag något så fruktansvärt. Så dumt egentligen. För inte tycker jag så om någon annan gråter. Men jag är tydligen inte någon annan.
Annars då?! Jobbar och står i, det är väl ungefär det jag gör denna vecka. Vrak hemma, för att kunna visa upp den "vanliga" sidan på jobbet. Man kan bara inte gå omkring som en grå gammal filt då man jobbar! Inte då "man" är Petra Vestman iaf!! Ser mest bara fram emot att det ska bli söndag klockan 15.15 för då blir jag ledig till fredagen. Då kan jag gå in i det där hemska, mörka igen...fast det är inte speciellt uppiggande det heller. Men då slipper jag vara "två" iaf. Det räcker gott å väl att vara bara jag, men att jag sen är den tråkigaste och mest grå människan som finns, det är en helt annan sak!
TRÅK!!!
Nä, Sixten ska på dagis i morgon och busa. Sötgubben!! Jag är bara så kär i han, kommer alltid att vara!! Han är det bästa som jag någonsin i hela mitt liv åstadkommit. En enda sak i mitt liv som jag gjort helt rätt, utan fel. Fast ifs har jag ju bara rätt till att ta hälften av äran, men den hälften är jag faktiskt riktigt stolt över! För en finare kille, det finns det inte!
Hopp!?
Nu är ÄNTLIGEN julen bortplockad, som jag mått dåligt över att jag aldrig tagit tag i det och bara plocka undan. FY! Men i morse tog jag tag i örat och röjde igång. Men då det var gjort, försvann all ork och energi. Disktrasan var där igen!! Men som tur var kom Axel och livade upp stämningen en del, oc sedan kom även NOra, Vera oc Anneli oc livade upp lite till =)
En dusch och staden skulle besökas, gjorde våra ärenden och sedan drog vi hem!
Fixa middag, åka och handla, dimpa i soffan och känna sig överkörd! Aldrig roligt, och var inte det idag heller.
Fick ett samtal som var både väldigt ledsamt och skräckfyllt, men samtidigt kanske eventuellt befriande. Siffror som var skrämmande små som borde vara mycket mer, gör mig RÄDD! Men hoppas på snabba beslut och att det tas på allvar illa kvickt så kanske det reder upp sig. Förhoppningsvis kanske livet blir lite lättare att leva då med. För just nu är det J*VLIGT tungt och ostyrigt liv!!!!!
Godnatt!
Men snälla!!?
Hur länge ska det behöva vara såhär?!???? Jag orkar inte mer snart, blir så jäkla piss-fäörbannat-skitless på att må såhär ela j*vla tiden!!! ALLT känns bara jobbigt, ingenting känns roligt. Saker jag VET är roliga och som jag VET att jag tycker om att göra, det vill jag plötsligt inte göra längre. Eller jag vill, men kroppen vill inte. Varje morgon jag vaknar känner jag bara ångest, vill inte kliva upp för jag vet hur sjukt länge det är tills det är kväll och jag får lägga mig och sova igen. Men samtidigt får jag liggsår över hela kroppen då jag legat mer än någon timme, blir helt galen! Är konstant deppig inom mig, och det är INTE JAG! Jag vill inte vara deppig och ha ÄCKLIGT nära till tårar heeeela tiden! Känner mig bara extremt ful och snuskig, drar mig för att duscha också oc gör det enbart i nödfall. Vilket menas, så fort jag ska möta andra människor (utom de två stackarna jag lever oc bor med). Men det är med stora suckar och småångest innan jag tagit mig in i duscens varma strålar. Tjock är jag också, hemskaste kännslan av alla! DET gör mig ännu mer deppig. Då jag inte ens orkar ta mig ut på promenad längre. HUR FASEN orkade jag det dagligen förr??????? Att ta sig till nedre plan i huset är nog med projekt för mig. Och jag vill inte ha det så! jag VILL träna, gå promenader, och vara allmänt mig själv. MEN JAG ORKAR INTE!
Men FY VAD JAG ÄR TRÅKIG! det enda jag skriver om är hur fel allt är.
Finaste lilla Vera har döpts idag. Skötte sig gallant!!
Sista skälvande timmen
Ojojoj vad nära det är nu, innan dessa fem låååååånga nätter är arbetade klart och min efterlängtade ledighet träder i kraft. Vet inte varför dessa nätter känts så otroligt sega och långsamma. Men det har de iaf. Och nu är den sista strax över!!!!! Tomas jobbar onsdag och torsdag dag, men sedan är vi LEDIGA IHOP heeeela helgen!!! SKa bli såå härligt. Att äntligen få vara samlade hela lilla familjen, och bara vara oss. Utan massa "måsten" eller krav. Dop är det på lördag, för finaste och sötaste lilla Vera <3
Doppresent är inhandlad, men vill hitta något mer. Får dra på stan och kolla lite idag, hoppas jag. Får se hur allert vi är då jag kliver upp. Men vi brukar vara ganska bra på att dra iväg och hitta på saker medan Sixten är på dagis. Storhandling ska göras idag också, men måste göra denna lista först.
Nä, hoj!
02.13
Ja det är vad klockan precis slog över till. Man önskar ju att det kunde vara 06.13 ist,men icke. Hur mycket jag än stirrar på klockan står den på samma :/
Men sånt är livet,det kommer bli morgon tillslut denna natt med. Har en natt till efter denna,och det känns riktigt drygt kan jag meddela!! Men sen är jag ledig en vecka,så jag ska nog stå ut ;-)
Imorgon är en rolig dag :-) Sixten kommer hem och efterlängtat datum kommer ges!! Ser riktigt mycket framemot det.
Annars så,ja jag vet inte! Sticka vidare!!!
Det gågna året
Då har vi ännu ett år att lägga till handlingarna. Ett ganska händelserikt år vill jag säga. Lill-gubben utvecklades något så fantastiskt, helt underbart att få följa honom i hans utveckling. Det är verkligen en vinst! Från att ha legat som en liten skalbagge och låta lite, går/springer han nu runt och vet precis vad han vill och inte vill. Tror han iaf ;-) En bestämd liten herre som har en stubin som inte ens är värd att nämnas, tålamodet likaså! Men vad hade vi trott?! Jag är inte den lugna sorten i stubinuttalande, och Tomas har ju ett tålamod som,..ja jag vet inte. Liite bättre än mitt är det väl, men, ja jag vet inte. Dagisinskolning har vi hunnit med, och pojken ÄLSKAR det!!! Vilket gör mig otroligt glad och tacksam =)
En utlandsresa har vi hunnit med också, med några av de bästa. Våran första gemensamma resa till varmare breddgrader, och mersmak gav det =) Tanken var att åka till hösten eller så, men det får skjutas upp lite. Har ju roligare saker för oss än att åka på utlandsresor stup i kvarten. Resorna finns ju alltid kvar.
Fjällen har besökts, och förhoppningsvis ska vi få till några resor dit upp även detta nya år. Har dock inte allt för höga förhoppningar då vi ALDRIG är ledig tillsammans på helgerna =( Och de få stackars gånger vi råkar vara lediga en hel helg ihop, då vill vi ju bara vara hemma och umgås. Ja inte är det lätt jämnt inte.
Ja jag kan bara sammanfatta året som ett bra år, och ser med glädje fram emot detta nya år. Det kommer bli ett riktigt bra och händelserikt år!!
Nyårsafton
Eller säger man nyårsmorgon?! För det är ju ingen afton klockan 05.00, men man brukar väl säga att det är en "afton" i almenackan? Ja jag vet inte ja, jag säger nyårsmorgon nu iaf :-D
Natt nummer två är snart avklarad, och trött som jag vet inte vad är jag. Längtar något otroligt efter sängen, duntäcket och kudden nu. Eller har väl egentligen gjort det sedan jag for iväg igårkväll. Så det ska bli fantastiskt skönt att få krypa ner om lite mer än 2 timmar!!
Här har det/är det väldigt lugnt, tur det. Det betyder ju att patienterna får sova om natten, vilket i sin tur är en bra del i ett tillfrisknande =)
Har faktiskt känt mig mindre trött, och mindre deppig sedan julafton. Har en teori om att jag omedvetet varit så stressad över "allt som ska göras" inför jul, att min kropp helt kapitulerade. Och nu när jul är över, så är jag mig själv igen. Vilket är mycket skönt =) Tycker om att känna igen mig själv, och ska till och med ta mig till gymmet idag då jag klivit upp. Varför inte börja sista dagen på året?! Det är väl ett bra avslut/start =)
Annars så har lilleman flyttat till mormor och morfar över helgen fram till måndag em. Tur att de inte bor så långt bort så vi kan åka och pussa på han =D Får se om vi kommer idas göra det idag, vi har ju stora förhoppningar om att sova till 16, tror inte det kommer bli så, men önskningen finns. Måste ju passa på att sova då man har möjlighet till det =) Men det brukar ju bli så att då man väl får sova, då går det inte. Hoppas på att den spärren släpper NU och jag sover till 15-16!!!
Nä men om man ska fortsätta på denna stickning, så den blir klar någongång!!
Mys
Mysigt är det med små rörelser,gillas riktigt mycket :-D men baksidan är då att minsta yttrande från vem som helst,om något som har med en känsloyttring att göra,positiv eller negativ,ger mig tårar i ögonen och en underläpp som darrar. Man kan säga att jag har känslorna på utsidan kroppen,mycket jobbigt vill jag lova!
Staden besöktes en snabbis idag,och fynd det gjordes :-) imorgon ska jag göra en repris,men med mig själv och Sixten som sällskap! Inte fy skam det heller :-)
Sitter hos Tomas mamma mätt och belåten efter en,som vanligt,supergod middag!!
TACK!
Jag tackar den högre makten att min son, som fått för sig att gallskrika sig till sömns om nätterna oc vakna gånger flera och gallskrikit i en veckas tid inatt varit SIG SJÄLV! an tog emot välling i sängen igårkväll oc slocknade sedan som en sten, UNDERBART! så hemskt att höra på hysteriskt skrik, som avtar efter några minuter och tillslut slutar då pojken somnat. Men det funkade inte att vagga honom i famnen heller, inget hjälpte. Men nu äntligen är det bra =) Det hade nog att göra med att han inte varit riktigt frisk och mått illa.
Blåser gör det ute också, ritkig storm är det. Och jag som hade tänkt röra på fläsket och gå en promenad in till staden, men det fr nog bli till att åka bil med mamma ist. Är ju isbana ute dessutom.
Ska leta kläder till mig, vill ha stora tunikor/tröjor som man kan ha tajts till, känner mig bara ful!
Men ska väl kanse leta upp något någorlunda klädsamt ur garderoben och fixa till det som går att fixa, så vi är redo då mor anländer.
Hem
