Sixten fick för sig att vakna kl 6.30 idag, INTE min melodi!! Men jag tyckte att Tomas kunde ju fixa en vällingflaska då han liks var uppe efter nattjobb. Men eftersom vissa i detta hushåll har hörlurar som stänger ALLT LJUD ute, så hör den personen INGENTING! Så jag var ju klarvaken då han väl hörde och kunde, på min uppmaning, gå upp och fixa till det där. Ja 07, orkade jag bara inte ligga kvar och snurra mer. Så jag tog min bok och gick upp å la mig i soffan. Men DÅ blev jag minsann trött igen, och somnade om fram till 9.30!!! Då Sixten vaknade och tyckte det var dax att kliva upp och sparka igång dagen. TACK Sixten för denna tupplur på morgonkvisten ♥

Låg vaken alldelse för länge igårkväll, läste först min otroligt braiga bok, som förövrigt snart är utläst =/ Måste hitta någon ny superbra bok!! Men då klockan var 01, så fick jag lov att släcka ner, men inte sov jag för det inte. Så konstigt sånt där, är galet trött, men KAN INTE sova! Tankar bara maler runt i huvudet och jag sover INTE bra! De ställe jag sover bäst på, är i soffan. Då drömmer jag varken om död eller har en massa jobbiga uppvaknanden. Vet inte om det beror på att soffan inte är förknippad med en hel natts sömn eller nåt?! Ja förvirrande är det. Det händer, rätt ofta faktiskt, att tanken går till att ta täcke å kudde å lägga mig i soffan på kvällarna/nätterna. Men jag ids liksom inte, sedan "ska man itne" sova i soffan då det finns en säng.

Vad ska vi göra idag då tro?!

"Medicin" ska intas, eller utföras kanske det heter. Men jag har så jäkla svårt att ta mig ut, det tar emot något så överjävligt. Det kom fram till att jag måste utföra detta en gång per dag så fort som möjligt, men då varje dag är en plåga, hur gör man då?! Tvingar sig såklart, men jag vill inte ha vagn och barn med mig. Men enligt överheten så finns det endast ett tillfälle då jag måste ha med mig vagn och barn oc det är då Tomas jobbar förmiddag oc Sixten inte är på dagis. Men jag anser att det inte går då han jobbar natt heller, eftersom han sover hela dagen. (tanken är då att jag måste he mig ut på dagen, då det är solljus ute). Men han säger att det är ju fortfarande ljust då Tomas kliver upp. Men jag känner mig så elak och egoistisk om jag ska kasta Sixten i armarna på en nyvaken Tomas bara för att jag ska ut å gå en timme. Men då säger han att om jag, eller Tomas, inte går med på detta, så kommer Tomas få det bra mycket jobbigare i sommar då vi är en till i familjen och mamman då kanske inte går att göra någonting med. Jag blir bara ledsen, och tårar rinner hela tiden. Vill inte höra sånt. Vill bara skjuta undan allt! ur jag än gör får jag dåligt samvete. Om jag tar mod till mig och ber Tomas göra någonting, så får jag ofta tillbaka varför inte jag kan göra det!? Ja, varför kan jag inte det?? För att jag är lat! Jag mår bara dåligt. Istället för att be om saker då, så mår jag ännu sämre och kör på så gott det går. Men det börjar inte gå så jäkla bra längre :´( Jag ber inte om saker, det är inte min grej. Så då jag väl gör det, tar det emot i hela min personlighet för jag ser det som ett nederlag att jag inte klarar av det själv på egen hand. Varför kan man inte läsa tankar?!