Varför är jag så ledsen hela tiden? Har all anledning i världen att vara glad och lycklig, men ändå så är jag inte det, inte fullt ut iaf. Klart jag är glad, men inte sådär från hjärtat sprutande med glädje. Känne rmig bara tom. Tom och ledsen. Dessa tårar dyker upp när det faller dem in, och struntar helt i situationen! Jag vill bara bli av med dem, så man kan vara som vanligt igen.

Skottat gården 1½ timme idag, tur att syster kunde komma och dra Sixten på boben. För han vara less på att skotta efter ca 8 minuter! Då hade jag hunnit en minimidel av gården.

Imorgon ska det fastas, är dålig på att fasta, då frukost är det enda mål jag ser framemot. Endast då jag verkligen känner att jag ÄR hungrig, annars får jag gå på andra symptom. Typ yrsel, illamående å räkna timmar sedan förra måltiden. Kul.

Fy vad jag är negativ!!

Men jag känner mig bara negativ. Inte ett dugg positiv. Mest bara likgiltig.

Bjöd in oss på middag hos mamma imorgon, men nu känns det så hemskt jobbigt. Men samtidigt så vet jag hur jobbigt jag tycker det är att vara själv med en gnällig och trött Sixten hela kvällen med. Är nog bäst att åka dit och invardera soffan medans mamma/pappa kan roa dottersonen bäst de kan.

Jag längtar till söndag em/kväll...då kommer pappan i huset hem igen. Har är väldigt saknad, särskilt såhär på kvällen då det bara är jag uppe. Brukar inte tycka det är jobbigt att  är borta, är ju som van då han jobbar mycket nätter och alltid gjort. Men nu känns det väldigt kämpigt. Men snart är det söndag, snart, snart, snart...