HemInte lätt
Det ska inte vara lätt jämnt inte. Det är vad jag lärt mig denna månad. Men det värsta är nog ensamheten, den totala tystnaden som omger en. Det är väl ung 2 personer som verkligen, verkligen vet hur allt är egentligen, på riktigt. Inte den fasad som visas. Men det krävs rätt frågor och en känsla av tillit för att allt ska berättas, och det är inte lätt att få den! Tycker inte jag iaf. Sen är det, i ärlighetens namn, inte så många som egentligen VILL veta hur verkligheten är. Det kan jag köpa, självömkan har man nog av utan att behöva lyssna på någon annan med. En sak som är säker är att jag är glad att min familj finns, utan dem skulle jag gått under för länge sedan!
Trötter
Men fruktansvärt så trött jag är nu, sov som en skit inatt med. Men har Blixten på dagis idag iaf, så då "slipper" jag roa honom iaf. Men sova det går då fan inte!!! Blir bara jävligt less på allt jävulskap! VARFÖR ska det vara såhär?!?!?!?!? Vad har jag gjort för att behöva straffas nå så överj'vligt?
JA, gnällkärringen lever idag med, sorry!
Fy
Men fy vilken jävla dag,vaknade 04 och kunde omöjligt somna om!! Så det betyder att natten bestod av ca 3 1/2 timmes sömn,typ som vanligt. Sedan har dagen segat på,strålande sol ute och jag kan inte njuta av den. Blir så ledsen,jag vill vara som vanligt och bli glad av sol och droppande snö från taken. Men istället ligger jag inne under en filt och är tom,helt tom i huvudet. Självömkan på hög nivå,jag vet att det tolkas så,tycker jag själv med!! Men om man inte vill läsa är det bara att släcka ner sidan,det här är mitt sätt att få ner några tankar från huvudet. För prata är jag fruktansvärt dålig på!
Illamående som bara den är jag också,har varit hela eftermiddagen :-( fy,magsäcken i halsen...inte skönt eller roligt!!!!
Suckar
Jag går bara omkring och suckar om dagarna. Vill ingenting, orkar ingenting, kan ingenting. Känner mig rätt isolerad från verkligheten. Vistas hemma i min borg, vill inte gå ut för då finns risken att möta någon man känner och måste då lägga på masken för att inget skall synas hur förjävligt allt är egentligen. HATAR att visa mig svag. Vill inte vara det, men likt förbannat så är jag det. Fjälls var det tänkt at vi skulle åka till i åt helgen, men nu blir det inte av heller. Vet inte om jag är lättad eller besviken?! Orkar inte känna efter. Vill inte känna efter.
Nä, BAJS!
Orättvisa!!!
Varför ska livet vara så förbannat orättvist?? Jag vill inte, vill inte, VILL INTE!!!! Men vad kan man göra åt det?! Livet fortsätter ändå i sin enfald och bestämmer vilka som ska få leva och vilka som inte får det. Nu är det ifs ingen som är död än, men med den diagnosen är det den enda utvägen. Och den vägen är väldigt kort är jag rädd =( Jag har vetat hela tiden att det skulle hända, de man älskar finns liksom inte för alltid, särskilt inte den äldre generationen. Men man tror ju ändå i sin dumhet att det aldrig händer. Jag har redan förlorat två, morfar var väldigt hastigt och oväntat vilket gjorde det ännu jobbigare. Man hann liksom inte "förbereda sig". Mormor var så dement så hon hade man liksom redan "sagt hej då" till. Men sen farmor och farfar, de skulle ju ALLTID finnas! Mormor oc morfar var så mycket äldre, närmare 20 år, så de skulle liksom försvinna. Eller hur man nu ska beskriva det. Men jag har inte haft lika nära kontakt med mormor och morfar som jag haft/har med farmor och farfar.
Men så kommer dagen då bubblan spräcks och verkligheten kommer ikapp. Cancer. Spridd. Ej behandlingsbart. Snabbt förlopp. DET GÖR SÅ ONT I MIG!!
Tårar rinner hela tiden, försöker smörja in mig mellan varven för det svider så fruktansvärt i ansiktet av dessa salta droppar. Men hinner inte mer än smörja så är de där igen och saltar ner. På ett sätt får jag försöka se det ljust, han tar det med ro och verkar inte ett dugg rädd eller ångestladdad. Oc det är ju ändå han som har fått diagnosen, vi andra står ju bara bredvid. Men det är ju vi som få leva med tomheten. All smärta som skär i hjärtat.
Men å andra sidan så är det en helt annan sak nu än tidigare gånger, vi vet om vad som komma skall och kan på så sätt ta till vara på tiden som finns. Det har ju varit omöjligt tidigare gånger.
SMÄRTA!
Behövligt
Sixten fick för sig att vakna kl 6.30 idag, INTE min melodi!! Men jag tyckte att Tomas kunde ju fixa en vällingflaska då han liks var uppe efter nattjobb. Men eftersom vissa i detta hushåll har hörlurar som stänger ALLT LJUD ute, så hör den personen INGENTING! Så jag var ju klarvaken då han väl hörde och kunde, på min uppmaning, gå upp och fixa till det där. Ja 07, orkade jag bara inte ligga kvar och snurra mer. Så jag tog min bok och gick upp å la mig i soffan. Men DÅ blev jag minsann trött igen, och somnade om fram till 9.30!!! Då Sixten vaknade och tyckte det var dax att kliva upp och sparka igång dagen. TACK Sixten för denna tupplur på morgonkvisten ♥
Låg vaken alldelse för länge igårkväll, läste först min otroligt braiga bok, som förövrigt snart är utläst =/ Måste hitta någon ny superbra bok!! Men då klockan var 01, så fick jag lov att släcka ner, men inte sov jag för det inte. Så konstigt sånt där, är galet trött, men KAN INTE sova! Tankar bara maler runt i huvudet och jag sover INTE bra! De ställe jag sover bäst på, är i soffan. Då drömmer jag varken om död eller har en massa jobbiga uppvaknanden. Vet inte om det beror på att soffan inte är förknippad med en hel natts sömn eller nåt?! Ja förvirrande är det. Det händer, rätt ofta faktiskt, att tanken går till att ta täcke å kudde å lägga mig i soffan på kvällarna/nätterna. Men jag ids liksom inte, sedan "ska man itne" sova i soffan då det finns en säng.
Vad ska vi göra idag då tro?!
"Medicin" ska intas, eller utföras kanske det heter. Men jag har så jäkla svårt att ta mig ut, det tar emot något så överjävligt. Det kom fram till att jag måste utföra detta en gång per dag så fort som möjligt, men då varje dag är en plåga, hur gör man då?! Tvingar sig såklart, men jag vill inte ha vagn och barn med mig. Men enligt överheten så finns det endast ett tillfälle då jag måste ha med mig vagn och barn oc det är då Tomas jobbar förmiddag oc Sixten inte är på dagis. Men jag anser att det inte går då han jobbar natt heller, eftersom han sover hela dagen. (tanken är då att jag måste he mig ut på dagen, då det är solljus ute). Men han säger att det är ju fortfarande ljust då Tomas kliver upp. Men jag känner mig så elak och egoistisk om jag ska kasta Sixten i armarna på en nyvaken Tomas bara för att jag ska ut å gå en timme. Men då säger han att om jag, eller Tomas, inte går med på detta, så kommer Tomas få det bra mycket jobbigare i sommar då vi är en till i familjen och mamman då kanske inte går att göra någonting med. Jag blir bara ledsen, och tårar rinner hela tiden. Vill inte höra sånt. Vill bara skjuta undan allt! ur jag än gör får jag dåligt samvete. Om jag tar mod till mig och ber Tomas göra någonting, så får jag ofta tillbaka varför inte jag kan göra det!? Ja, varför kan jag inte det?? För att jag är lat! Jag mår bara dåligt. Istället för att be om saker då, så mår jag ännu sämre och kör på så gott det går. Men det börjar inte gå så jäkla bra längre :´( Jag ber inte om saker, det är inte min grej. Så då jag väl gör det, tar det emot i hela min personlighet för jag ser det som ett nederlag att jag inte klarar av det själv på egen hand. Varför kan man inte läsa tankar?!
Då var det helg!
Eller helg å helg, Tomas jobbar natt hela helgen, så jag är i stort sett ensamstående denna helg...och två helger till framöver. Känns överjävligt drygt, men har inte så mycket att välja på så det är bara att bita ihop och hoppas på att helgen går extremt fort!!
Duscha måste jag göra också, men jag VILL INTE! Vill ingenting. Men man måste ju göra saker, man kan inte bara vända ner sig under täcket och ge upp livet för ett tag. Så är det.
Måste
Jag MÅSTE ta mig ut på promenad, men jag VILL INTE! Men jag MÅSTE!! Detta har gått runt i mitt huvud sedan jag klev upp. Innan det så låg jag i sägen och försökte sova, men jag har fasen inte sovit mycket inatt. Drömmer så konstigt hela tiden. Och alla drömmar handlar enbart om död i någon form. Har gjort i flera dagar nu. Nära och kära runt om mig dör i drömmarna. Tack och lov inte de allra närmaste vs min familj. Men att hela tiden gå omkring i en sorg, inte ens på natten får jag slippa ifrån det. Fly undan liksom.
Medicinen MÅSTE tas...=promenad!
igen
Idag har vi fått se vår lilla bebis igen, såå mysigt att se!!! Nu vill man bara att tiden ska springa fram till sommaren, så vi får hålla om bebisen i våra armar!
Det är väl typ det som hänt idag, i övrigt så har det varit en PISSDAG! tröttheten vill fasen inte ge med sig, men samtidigt på kvällen så vill jag inte lägga mig...för det sista jag tänker innan jag släcker lampan är: åååhh jag vill inte vakna imorgon, hur ska jag klara av den dagen då!? Men självklart vill jag ju vakna, jag vill inte dö! Men jag vet inte hur jag ska orka med vardagen? Gruvar mig hela natten över att det ska bli morgon och jag måste kliva upp oc dagen är igång. Tänker hela, hela hela tiden på hur morgondagen ska bli/orkas med, hur nästa vecka ska orkas med?! Känner att min fasad faller mer och mer för var dag, HUR ska jag orka hålla upp den?! Det tar på mer och mer för var dag att "vara Petra". Jag känner mig tom.
Då var det över
Mötet är nu över, och någon större klarhet finns inte. Men en plan är uppstakad för att få mig att må bättre. Prioriteringar skall möbleras om, ska sätta mig själv före allt annat. Det var mycket viktigt tydligen, för detta var mer allvarligt än jag själv trodde. Vi måste få en ändring på denna nedåtgående spiral snarast möjligt. Så, nu ska jag tvinga mig ut på min medicin! Promenad!
Morgon
Idag blev det en tidig morgon, fy så trött jag är!!! Huga! Men inte mycket att göra åt, har man bokade tider så har man. Då är det bara att masa sig upp och vinkla upp ögonlocken på någon smart Mr Bean-ställning så man ser något. Men lilla farbrorn ska lämnas på dagis först, så han ska väckas inom en mycket, mycket snar framtid. Fast det sjungs där inifrån hans rum just nu, så han är nog vaken ;-)
Igår gjorde vi inte så mycket, klev upp å lagade lasagne, eftersom jag har mest energi på morgonen så gjorde jag bort middagen då. Tur var det, för SEN var jag HELT SLUT! Herre gud, av att laga till en lasagne!!?!?!? ja jag satt då i min pyjamas och kämpade mot tröttheten tills syster ringde oc fick igång mig. Det skulle promeneras UTE. Skönt att vara ute, men jag trodde jag skulle somna där direkt under middagen. Jaja, så kan det vara.
NU...klä på barn!
Natt då
Ja då har ännu en dag gått åt och vi har inte gjort NÅGONTING vettigt. Tomas har mest legat i soffan bakis och snarkande. Själv så dumpade jag sonen i sängen 12, sen la jag mig i sängen och "slumrade" till 14.30...liten powernap?! Men jag måste ha dessa "powernaps" för att fixa en hel dag. De består ju inte bara av slummer heller...utan rediga och verkliga drömmar. Idagens dröm var jag och Tomas på förlossningen i Umeå(?!), men vi han aldrig få någon bebis innan jag vaknade. Var så arg på Tomas som övertalade mig att använda lustgas, då jag egentligen inte tyckte jag behövde det ;-) sen for jag mest runt å letade lunch som inte var beställt till mig...tog till och med bussen ett par stationer för att få något, men kom på sedan att det fanns ju på avd ändå. Så då skulle jag promenera med värkar tillsammans med 2 galningar och mördare tillbaka till sjukhuset. Klättra på tak å grejer. Inte alla som fixar det under ett öppningsskede ;-P
Annars så är det ny vecka imorgon, har en sak att se framemot under veckan. Alla andra dagar känns mest bara jobbiga. Tomas jobbar i stort sett hela veckan inkl helgen, och de veckorna brukar vara betydligt jobbigare än en sådan vecka som denna då vi är mestadels två hela veckan. Men men, sånt är livet och är bara att gilla läget oc göra det bästa av situationen. Hålla huvudet över vattenytan, brukar vara mitt mål under dagarna iaf!
DRYYYG NATT!
Men fy tusan vilken pissnatt!!! Somnade inte förrän 00.30 och har sedan vaknat från ca 01.30 men äckligt jämna mellanrum. Mått illa, och gör än, gör ju inte saken bättre!
Melodifestival-premiär igår, kan väl sammanfattas med några få ord: Det är pinsamt att vara svensk! Va fan gjorde Thorsten Flinck där?!?!?!?!? Och Jean banan?!?!?!?!? och att de dessutom kom vidare till andra chansen, gör det ÄNNU mer pinsamt! Jag skäms för det svenska folket! Nog om det, nästa vecka lär väl inte gå åt det bättre hållet skulle jag tro.
Tomas var på hockey igår, fast de förlorade tydligen, så det var ju trist. Sedan var det krogen för hans del. Själv så känner jag inte ett uns av avundsjuka, tack å lov så längtar jag aldrig ut nu för tiden. Sedan Sixten jag blev gravid med Sixten har det där med uteliv liksom halkat bort. Det finns en morgondag liksom...gam-Petra ;-P Men rent krasst så är det ju så, man kan inte ligga och dra sig under täcket till sena eftermiddagen utan har en virvelvind här hemma som tjoar och ropar för en ny rolig dag där vid 8-9 snåret. Då är det bäst man är på topp...eller....ja vaken och nykter iaf. På topp var det länge sedan jag var, och det verkar ju gå på ändå...livet. Mitt tålamod är på minuskontot känner ja, stackars Sixten får BARA utskällning på utskällning och jag tycker så synd om honom som ar fått mig som mor!
Mys
Igår hade vi mys hela dagen!!! Mysfika på stan med mina kärlekar,sedan iväg till tomas mamma där det var födelsedagsmuddag för bästa bengt!! Åt så mycket glass så ja tror det sprutade ut ur öronen efteråt. Tycker synd om de andra bara,för jag åt nog majoriteten av glasspaketet. Oops.
Idag har det städats på övervåningen,väl behövligt då det inte gjorts på veckor!!! Sen var jag helt slut. Men trotsade tröttheten,som vanligt,och vi drog in till stan å käka en mumsig sallad :-) nu har jag nyss sett klart på grabben i graven bredvid och ska väl tvinga mig och sonen iväg på affären för att inhandla mys åt mig själv inför melodifestivalen. Mannen i huset är på hockey och sedan ska det festas loss! det är han väl unt,är ju mest bara hemma eller på jobbet så det är ju roligt för han att få umgås med sina kompisar :-)
En annan sak som är mysigt är då man känner små sparkar i magen,men något som är ÄNNU mysigare är nu då man även ser de små sparkarna!!! <3
Tomheten
Bara för att dagen i stort igår var rätt så bra, så var denna dag tvärt om. Skjutsa något grinig Sixten till dagis, hem och äta frukost sen var dagen som i ett töcken. Tårar. Trötthet som troligtvis tog ut sin rätt från gårdagens brist på vila. Sov som en gris i soffan 2 timmar, och ville bara sova MEEEEER när jag vaknade. Precis innan jag somnade så tänkte jag på att jag längtar tills jag somnar och hoppas varje gång att jag ska falla in i en djup dröm så jag får komma bort till något trevligt en stund. FY vad hemska tankar!!! Jag har självklart trevliga stunder hemma i mitt vanliga liv, och inte i drömmarna. Men de är inte övervägande, tyvärr :´( MEN...jag ÄLSKAR min familj!!! Trots att man inte kan tro det, så gör jag det!!! MER ÄN NÅGOT ANNAT!
Jag känner mig tom inombords på något knepigt obeskrivligt sätt. Känner aldrig lycka, eller jo, men inte som jag borde. Jag har så otroligt mycket att vara glad och lycklig över, men ändå så känner jag mig väldigt likgiltig. Jag är en hemsk människa/mamma/sambo!
Att vara
Idag tyckte jag dagen var rätt bra faktiskt,Sixten go å gla innan dagis. Slappa i soffan med bästa boken. Kärleken drog med mig på promenad (första på EVIGHETER). Hem å inse hur sjukt trött jag blev av att röra fläsket lite,renbädda säng. Åka och äta golunch på Richards! Hämta hem gubbas. Baka tekakor!!! Sambo åker å jobbar. Jag och bubbas roar oss bäst vi kan tills sängen och välling kallar. SEN blev dagen plötsligt dålig och tårar rinner utan någon riktig förklaring,kommer bara sådär oprovocerat :-( tröstar mig med ett glas vin,som faktiskt hade den närmsta vin-smak av de blask jag smakat! Men ska testa ett annat i helgen som tydligen ska gå att dricka även då "man inte måste" som jag fult nog uttrycker mig. Finns människor som vill och väljer att avstå alkohol och vill dricka alkoholfritt,men jag är inte en sådan människa. Tycker riktigt vin är bland deg godaste dom finns i dryckesväg, och det står jag för! Man blir inte alkoholist pga att njuta av ett gott glas vin!!
Godnatt!
