Så skönt att vara ledig...älskar det :D fast skulle inte vilja vara det hela tiden, för då blir jag alldeles för rastlös ;) Men jobbar bara i tre dagar sen, åsså ledig i 3 dagar!! Skönt! Har varit i Solberg i helgen, var så otroligt härligt. Gemenskapen är värt så mycket! Nu är det bara jobb, sedan blir det till att åka till fjälls snart, hoppas ja, har nästan inte varit där nånting i år. Kan ifs bero på att jag jobbar 5 helger i rad...och jag å Tomas har jobbat om varandra. Men påsk då ska jag vara där iaf!!!!!!!!! :D Nä, nu sk ajag ner till tvättstugan och kolla tvätten, det är ju ett ont måste som ska göras.

Det är soligt och vackert ute, men inne är det så kallt så kallt. Förstår inte varför vi ska ha så otroligt kallt inne, har elementet på högsta, ändå så är det kallt då man tar på det. Ja fy. Sen är jag så kall inom mig också, känner ingen värme eller glädje alls. Ibland tror jag att det bara är en avlägsen dröm, kan inte ta till mig allt som hänt. Fattar ingenting. Är väl ett sätt för mig att orka fortsätta i vardagen. Kan komma på mig själv att sitta rätt upp-och-ner och bara stirra...helt borta. Vad detta är jobbigt!

En solig och fin dag idag igen, hur kan allt bara rulla vidare, medans en själv bara står och beaktar allt och alla. Vet inte vad som händer i min kropp, den är så konstig. Haft en fruktansvärd huvudvärk och sveda i ögonen sedan i måndags. Kan inte förstå varför det är som det är. Kan vara att synen är sämre igen...eller som Tomas tror, att jag gråtit så mycket att ögonen är uttorkade och trötta. Ja ja vet inte. Jobbigt så ini norden är det iaf. Vart på stan idag, känt mig som ett riktigt vrak! Hoppas det inte såg ut så. Man kan skratta på utsidan, men gråter på insidan. Melodifestivalen ikväll...blir väl till å se de antar ja, måste ju göra nånting för att fördriva tiden. Skulle helst vilja skruva fram tiden och slippa gå igenom detta. Dagarna är ju så fruktansvärt långa!!!!! Borde städa, men ändå så orkar jag inte. Tänker "ja gör de imorgon, då är jag säkert piggare"...säkert!? Hur blir man pigg??

Det är ett orättvist liv vi lever, tur man inte vet i förväg vad som ska hända en. Känner mig på ett konstigt vis lugn. Efter att fått ta farväl igår, så fin, stog där och bara väntade på ett andetag...som aldrig kom. Så overkligt att det var sista gången för all tid jag har kvar att leva, som jag fick se han "på riktigt". Absurd tanke! Men sann. Tyvär. Men det var fridfullt igår, man såg som ett lugn hos honom som man inte sett innan. Och det känns bra att jag tror på en god Gud som tar emot honom med öppna armar. Där morfar och Jessica är. Jag vet att vi kommer ses igen, det var inte ett farväl för alltid, utan på återseende!

Nu är det defenitivt. Inte bara en tanke eller ond dröm, nnu är det på riktigt. Vill inte det! Men vad kan man göra, vill inte att det ska vara som det är nu heller. DET ÄR SÅ ORÄTTVIST! Men fick vara där en lång stund och känna en sista gång....känns så fel att säga "en sista gång"....det ska inte vara det! Men nu är det så. Och inget kan jag göra, och det känns fördjävligt. Jag stod där och bara väntade på att få en kram i handen tillbaka eller ett öga som lurigt tittade på mig, innerst inne vet jag att det inte skulle ske, men man slutar verkligen aldrig att hoppas. Det väl tur det, annars skulle man nog inte orka tror jag. Men det känns skönt att få tagit ett sista farväl nu iaf, ska dit ikväll och ta det absolut sista, men då är det ingen värme längre. På ett sätt känns det skönt att det tagit dessa dagar, man har kunnat bearbeta tanken lite, kanske är lite lättare då på något sätt...eller nåt. Ja det är skit allting!!!

Allt för sällan visar man för andra Glädjen att dom finns där varje dag Alla har behov utav att känna att man är nå't bra Man håller ofta Viktiga Små Ord långt kvar där inom sig Svårt att ge beröm och våga säga; "vad jag gillar dig!" Att man älskar mat eller nåt annat Det är nåt vi säger titt som tätt Varför är beröm till sina vänner inte lika lätt Man håller ofta uppskattande ord långt kvar där inom sig Ge beröm till nån du tycker om och säg; jag gillar dig Man håller ofta Viktiga Små Ord långt kvar där inom sig Ge en kram till nå'n du tycker om och säg; jag gillar dig!

Idag är dagen som jag önskar inte fanns. idag ska allt ske, och denna dag kommer för all evighet vara en dag att minnas med otröstlig sorg. En vacker dag iaf, om man nu måste se något positivt med denna hemska dag. VVVAAAAARFFÖÖÖÖÖÖÖÖR???????????????? Trodde det inte fanns mer tårar i mig, men det verkar finnas hur mycket som helst. Nä, jag måste klä på mig och göra mig redo för ett avslut. Hör man nu gör det?! Jag VILL INTE göra mig redo för det!!! Livet är oförutsägbart och så skört.

Lever i en fruktansvärd mardröm, önskar inget annat än att bara få vakna upp och allt är som vanligt igen. Jag kan inte med ord beskriva den smärta jag känner i min kropp. Har aldrig någonsin haft en sådan smärta, själslig smärta. Och det gör ju sååå ont! Hur lever man vidare?? Att det finns så mycket tårar i kroppen, de borde vara slut för länge sedan. Jobbar med sorg i stort sett dagligen, men hur gör man för att inte gå under????????? Ser ingen lycka alls i livet just nu. Vill bara ligga i sängen och aldrig någonsin kliva upp. Vad är meningen, då den person man har beundrat och älskat så oerhört i hela ens liv...aldrig mer kommer finnas här med mig. Hur överlevar man detta? Känner mig så tom. En stor bit av mitt hjärta är borta och kan inte bli helt igen. Nu ska man ju inte ta ut det värsta i första hand, men det ser fruktansvärt illa ut. JAG ORKAR INTE! Hur gör man med allt annat runtom då. Jobb ex...hur länge kan man vara hemma?!? Jag vill inte att någon ska tro att jag är hemma pga lathet, jag klarar bara inte att gå in på den avdelningen just nu, det blir så nära...för nära. Måste få lite distans och andrum. Men samtidigt vill jag göra något....annars kommer jag gräva ner mig totalt och då vet jag faktiskt inte vad jag gör. FY vad svårt allt är. Livet är verkligen något jag tagit för given. ALDRIG MER!