Lever i en fruktansvärd mardröm, önskar inget annat än att bara få vakna upp och allt är som vanligt igen. Jag kan inte med ord beskriva den smärta jag känner i min kropp. Har aldrig någonsin haft en sådan smärta, själslig smärta. Och det gör ju sååå ont! Hur lever man vidare?? Att det finns så mycket tårar i kroppen, de borde vara slut för länge sedan. Jobbar med sorg i stort sett dagligen, men hur gör man för att inte gå under????????? Ser ingen lycka alls i livet just nu. Vill bara ligga i sängen och aldrig någonsin kliva upp. Vad är meningen, då den person man har beundrat och älskat så oerhört i hela ens liv...aldrig mer kommer finnas här med mig. Hur överlevar man detta? Känner mig så tom. En stor bit av mitt hjärta är borta och kan inte bli helt igen. Nu ska man ju inte ta ut det värsta i första hand, men det ser fruktansvärt illa ut. JAG ORKAR INTE! Hur gör man med allt annat runtom då. Jobb ex...hur länge kan man vara hemma?!? Jag vill inte att någon ska tro att jag är hemma pga lathet, jag klarar bara inte att gå in på den avdelningen just nu, det blir så nära...för nära. Måste få lite distans och andrum. Men samtidigt vill jag göra något....annars kommer jag gräva ner mig totalt och då vet jag faktiskt inte vad jag gör. FY vad svårt allt är. Livet är verkligen något jag tagit för given. ALDRIG MER!