HemLåång natt!!
Ja vart ska man börja, smärta är inget att leka med! Det har jag fått erfara denna vecka. Började lite smått i måndags för att sedan bli mer och mer intensiv...och rentav sluta i ett akutbesök på sjukan tidigt i morse. Har legat heela natten och bara skruvat mig i smärta, går inte att beskriva hur ont det gjorde. Min längsta natt på länge!! Har till och med glömt hur ont det faktiskt gjorde...DÅ gjorde det ont. Precis som för nyförlösta mödrar, dom kommer inte heller ihåg en fruktansvärda och jobbigaste smärtan...och tur är de, inte tror jag det skulle komma många nya små barn då inte. Psyket är smart på det sättet, ser till att man glömmer.
Ja dom kom fram till att det möjligtvis är njursten som stackars jag drabbats av. Ska få rönka om två veckor för å se om det är så det ligger till...kom ju otroligt lägligt det här. Mitt i praktiken å allt. Skit också!! Var lite smart då jagg i min förtvivlan skulle berätta för doktorn hur ont jag hade på en skala mellan 1 och 10. Eftersom jag vet att man tar smärtan mer allvarlig ju högre siffra man säger, så jag sa 8!! Men iof så hade jag jävulst ont och kunde inte stå, sitta eller ligga still...vankade av och an som Joakim von anka =) Fick en spruta med voltaren intramuskulärt...så nu vet jag hur det känns att få läkemedel direkt in i muskeln också. Mycket bra att tänka på hur det spänner och drar i hela benet i flera timmar efteråt, så kan man lättare förstå hur patienterna har det som jag ger det till.
Ja men nu är jag pigg(?) och allert igen, så ja ska väl sätta mig med lite tentafrågor nu. Har ju fortfarande tenta i morgon...men det känns faktiskt ganska lugnt, det känns som att jag har någorlunda koll på läget! =) Sen ska ja kuta en sväng på stan idag, hittat en tröja på carlings...finns den kvar så ropas den in av Petra!!!
Nä, här kan jag ju inte sitta om det ska bli någon pluggning idag!
carpe diem!
Ja dom kom fram till att det möjligtvis är njursten som stackars jag drabbats av. Ska få rönka om två veckor för å se om det är så det ligger till...kom ju otroligt lägligt det här. Mitt i praktiken å allt. Skit också!! Var lite smart då jagg i min förtvivlan skulle berätta för doktorn hur ont jag hade på en skala mellan 1 och 10. Eftersom jag vet att man tar smärtan mer allvarlig ju högre siffra man säger, så jag sa 8!! Men iof så hade jag jävulst ont och kunde inte stå, sitta eller ligga still...vankade av och an som Joakim von anka =) Fick en spruta med voltaren intramuskulärt...så nu vet jag hur det känns att få läkemedel direkt in i muskeln också. Mycket bra att tänka på hur det spänner och drar i hela benet i flera timmar efteråt, så kan man lättare förstå hur patienterna har det som jag ger det till.
Ja men nu är jag pigg(?) och allert igen, så ja ska väl sätta mig med lite tentafrågor nu. Har ju fortfarande tenta i morgon...men det känns faktiskt ganska lugnt, det känns som att jag har någorlunda koll på läget! =) Sen ska ja kuta en sväng på stan idag, hittat en tröja på carlings...finns den kvar så ropas den in av Petra!!!
Nä, här kan jag ju inte sitta om det ska bli någon pluggning idag!
carpe diem!
Hemma igen
Då var den efterläntade semestern över...läänge kvar till nästa gång. Men Gotland måste vara ett var Sveriges vackraste ställe! Helt obeskrivligt hur mycket jag älskar att bara strosa omkring på alla små gator innanför visby ringmur. Alla små hus med dörrar som inte är högre än till hakspetsen, och fönster som slutar i brösthöjd. UNDERBART!
Vi tältade ju också, en upplevelse. I lutande backe och med ett underlag som är så gott som stenhårt, sov vi som klubbade sälar. Har nog aldrig rört mig så mycket som jag gjort denna vecka, cykla minst 1,5 mil och promenad 6 km på kvällen...bara för att vi kände oss lite rastlösa. Ja, men det passade oss utmärkt eftersom vi älskar att röra på oss! Cyklarna vi hyrde var en värld för sig. De sadlarna är verkligen inte gjorda för att sittas på...jag tror inte att mitt underliv finns kvar längre!
Vi gjorde små utflykter på dagarna...en av alla utflykter var den mest korkade! Vi fick för oss att cykla till Tofta strand och sola å bada. Men vi viste inte då att det skulle ta 1,5 timme att cykla dit i gassande sol...och sen att det skulle bli risk för regn då vi väl var framme, och blåste som bara den gjorde det också. Så vi satt där i MAX 20 minuter och åt två brödbitar som vi dippade i en smaksatt cremé fraishe (lunch), sen packade vi ihop vårt pick och pack å cyklade tillbaka dessa 2.5 mil igen. Vi kunde inte annat än skratta åt spektaklet!!
En annan påhittig idé vi hade var att gå en kvällsvandring innanför murarna, få höra olika sägner om olika platser. Så klockan 22.30 traskade hopen iväg och lyssnade spänt i 1,5 timme...sen skulle vi bege oss hem till campingen (som låg 4 km bort). Det vi inte viste var att det bara fanns lyse denförsta kilometern...sen var det bokstavligt talat kolsvart i ca 2 kilometer! Att utsätta två OTROLIGT mörkrädda damer för en sådan promenad är inte mänskligt. Jag har aldrig någonsin varit så fruktansvärt rädd i hela mitt liv...gick med hjärtat i halsgropen hela vägen!! Men efter en bit så kommer det en bil...men vi såg först bara hur lysena for över träden...och jag kastar in mej i Pernilla med ren skräck i hela kroppen och har för mitt stilla sinne fått för mig att det är en våldtagsman som kommer uthoppande ur träden. Den rädslan har jag aldrig kännt!!! Ja i vilket fall så var det en polisbil som rulllande förbi, och vi var riktigt ursinniga på oss själva att vi inte stoppat dem och bett dem snällt om skjuts till campingen. Jaja, hem kom vi i alla fall tillslut, men det tog ett bra tag innan jag kunde slappna av där i sovsäcken.
Annars har vi gått mycket omkring innanför murarna och bara myst, shoppat lite och ätit saffransglass!! Underbart god glass och rekomenderas!
Nu är man hemma och livet rullar på som vanligt, så jag ska gå och väcka Tomas nu så han kommer sig upp någon gång...hahha!
Carpe diem!
Vi tältade ju också, en upplevelse. I lutande backe och med ett underlag som är så gott som stenhårt, sov vi som klubbade sälar. Har nog aldrig rört mig så mycket som jag gjort denna vecka, cykla minst 1,5 mil och promenad 6 km på kvällen...bara för att vi kände oss lite rastlösa. Ja, men det passade oss utmärkt eftersom vi älskar att röra på oss! Cyklarna vi hyrde var en värld för sig. De sadlarna är verkligen inte gjorda för att sittas på...jag tror inte att mitt underliv finns kvar längre!
Vi gjorde små utflykter på dagarna...en av alla utflykter var den mest korkade! Vi fick för oss att cykla till Tofta strand och sola å bada. Men vi viste inte då att det skulle ta 1,5 timme att cykla dit i gassande sol...och sen att det skulle bli risk för regn då vi väl var framme, och blåste som bara den gjorde det också. Så vi satt där i MAX 20 minuter och åt två brödbitar som vi dippade i en smaksatt cremé fraishe (lunch), sen packade vi ihop vårt pick och pack å cyklade tillbaka dessa 2.5 mil igen. Vi kunde inte annat än skratta åt spektaklet!!
En annan påhittig idé vi hade var att gå en kvällsvandring innanför murarna, få höra olika sägner om olika platser. Så klockan 22.30 traskade hopen iväg och lyssnade spänt i 1,5 timme...sen skulle vi bege oss hem till campingen (som låg 4 km bort). Det vi inte viste var att det bara fanns lyse denförsta kilometern...sen var det bokstavligt talat kolsvart i ca 2 kilometer! Att utsätta två OTROLIGT mörkrädda damer för en sådan promenad är inte mänskligt. Jag har aldrig någonsin varit så fruktansvärt rädd i hela mitt liv...gick med hjärtat i halsgropen hela vägen!! Men efter en bit så kommer det en bil...men vi såg först bara hur lysena for över träden...och jag kastar in mej i Pernilla med ren skräck i hela kroppen och har för mitt stilla sinne fått för mig att det är en våldtagsman som kommer uthoppande ur träden. Den rädslan har jag aldrig kännt!!! Ja i vilket fall så var det en polisbil som rulllande förbi, och vi var riktigt ursinniga på oss själva att vi inte stoppat dem och bett dem snällt om skjuts till campingen. Jaja, hem kom vi i alla fall tillslut, men det tog ett bra tag innan jag kunde slappna av där i sovsäcken.
Annars har vi gått mycket omkring innanför murarna och bara myst, shoppat lite och ätit saffransglass!! Underbart god glass och rekomenderas!
Nu är man hemma och livet rullar på som vanligt, så jag ska gå och väcka Tomas nu så han kommer sig upp någon gång...hahha!
Carpe diem!
Äntligen!!
Nu har livet börjat...eller sommaren kanske?! hade sista dagen på jobbet igår, och det var då den jobbigaste dagen i mitt liv också! Kan inte beskriva hur trött, slut, orkeslös...you name it...som jag var. De som säger att benen känns osm elefantfötter, jag förstår nu hur ni har det. Var inne hos en tant och bara stog där, tänkte att jag skulle gå och hjälpa henne från toaletten...men benen bara stog där och vägrade gå. Vi har en dam som haft en stroke och hennes kropp gör inte riktigt som hon vill...jag kanske har blivit smittad av henne. Vem vet?! Ja nu är kvällen över och jag är nu fri att göra vad jag vill :-D
Ikväll klockan 23.33 sitter jag på tåget med min älskade syster, på väg ner till stora staden för att sedan åka vidare till Gotland!! Såååååå underbart att äntligen få åka dit ner.Har saknat det stället ända sedan jag och syrran var där nere för två år sedan. Fast då var det en blixt-resa...syrran skulle bara göra en provspelning på en teatergymnasieskola, som hon för övrigt kom in på *stoltaste systern i världen* Men då var vi där i 2½ dag...nu ska vi vara där i en hel vecka! Men som vanligt är jag sen med packningen...har kollat lite kläder bara, men ska väl ta tag i det nu snart ;-) synd det är sånt skitväder...vill ju sola och bada med Tomas!! Men icke sa nicke =)
Undra om jag kan våga mig ut på en promenad, fast det regnade för en lite stund sen...jag kanske hamnar mitt i regnet då jag går ut. Ska jag vara ärlig skulle jag bli förvånad om det inte blev så. Och så söt som jag är skulle det sluta med att jag ligger som en socker-pöl mitt på backen ;-)
Men men...ska göra någon nytta nu!
Carpe diem!
Ikväll klockan 23.33 sitter jag på tåget med min älskade syster, på väg ner till stora staden för att sedan åka vidare till Gotland!! Såååååå underbart att äntligen få åka dit ner.Har saknat det stället ända sedan jag och syrran var där nere för två år sedan. Fast då var det en blixt-resa...syrran skulle bara göra en provspelning på en teatergymnasieskola, som hon för övrigt kom in på *stoltaste systern i världen* Men då var vi där i 2½ dag...nu ska vi vara där i en hel vecka! Men som vanligt är jag sen med packningen...har kollat lite kläder bara, men ska väl ta tag i det nu snart ;-) synd det är sånt skitväder...vill ju sola och bada med Tomas!! Men icke sa nicke =)
Undra om jag kan våga mig ut på en promenad, fast det regnade för en lite stund sen...jag kanske hamnar mitt i regnet då jag går ut. Ska jag vara ärlig skulle jag bli förvånad om det inte blev så. Och så söt som jag är skulle det sluta med att jag ligger som en socker-pöl mitt på backen ;-)
Men men...ska göra någon nytta nu!
Carpe diem!
