Ja vart ska man börja, smärta är inget att leka med! Det har jag fått erfara denna vecka. Började lite smått i måndags för att sedan bli mer och mer intensiv...och rentav sluta i ett akutbesök på sjukan tidigt i morse. Har legat heela natten och bara skruvat mig i smärta, går inte att beskriva hur ont det gjorde. Min längsta natt på länge!! Har till och med glömt hur ont det faktiskt gjorde...DÅ gjorde det ont. Precis som för nyförlösta mödrar, dom kommer inte heller ihåg en fruktansvärda och jobbigaste smärtan...och tur är de, inte tror jag det skulle komma många nya små barn då inte. Psyket är smart på det sättet, ser till att man glömmer.
Ja dom kom fram till att det möjligtvis är njursten som stackars jag drabbats av. Ska få rönka om två veckor för å se om det är så det ligger till...kom ju otroligt lägligt det här. Mitt i praktiken å allt. Skit också!! Var lite smart då jagg i min förtvivlan skulle berätta för doktorn hur ont jag hade på en skala mellan 1 och 10. Eftersom jag vet att man tar smärtan mer allvarlig ju högre siffra man säger, så jag sa 8!! Men iof så hade jag jävulst ont och kunde inte stå, sitta eller ligga still...vankade av och an som Joakim von anka =) Fick en spruta med voltaren intramuskulärt...så nu vet jag hur det känns att få läkemedel direkt in i muskeln också. Mycket bra att tänka på hur det spänner och drar i hela benet i flera timmar efteråt, så kan man lättare förstå hur patienterna har det som jag ger det till.

Ja men nu är jag pigg(?) och allert igen, så ja ska väl sätta mig med lite tentafrågor nu. Har ju fortfarande tenta i morgon...men det känns faktiskt ganska lugnt, det känns som att jag har någorlunda koll på läget! =) Sen ska ja kuta en sväng på stan idag, hittat en tröja på carlings...finns den kvar så ropas den in av Petra!!!

Nä, här kan jag ju inte sitta om det ska bli någon pluggning idag!

carpe diem!