Ja det är helt otroligt hur fort veckorna går, jag fattar ingenting?! HUR är det möjligt att vi tydligen ska få en bebis inom en mycket snar framtid??? I min hjärna så är jag i vecka 33 kanske, och INTE 38+1 det är ett som är säkert!! Jag har liksom inte fattat att vi när som helst skulle kunna åka in till förlossningen. Det finns inte i min värld. Lite läskigt faktiskt. Jag känner inte den där förväntan som jag gjorde förra gången, nu känner jag mest skräck och overklighetskänsla. Varje gång jag får en sammandragning eller förvärk så får jag liksom en klump i magen. Jag är inte ett dugg rädd eller nervös för själva förlossningen, utan det är liksom bara tanken att vi ska bli en till. Jag har som inte reflekterat över det riktigt känner ja. Men samtidigt så ser jag i mitt inre hur vi har en till liten varelse som bara doftar helt underbart och är det vackraste vi sett (igen).

Sen kan mitt dåliga mående under hela vinter/våren vara en orsak till detta. Jag minns faktiskt inte alla veckor, känns jätte hemskt!! Men det är så det är. Alla dagar/veckor gick i ett svart mörker från januari till ca april/maj. Och då blir tiden för bearbetning och förståelse för vad som komma skall VÄLDIGT kort. Jag hoppas verkligen att det blir bra och att jag landar relativt snabbt i den nya situationen. Men det känns otroligt skönt att ha Tomas hemma hela sommaren, just så JAG hinner landa och förstå allt som händer och sker.

Men något som är skönt är att jag ÄNTLIGEN känner igen mig själv, mitt otåliga och rastlösa jag!! Saker ska ske genast och hela tiden. Och det gör mig så fantastiskt GLAD att känna igen!! Att orka leva.

Men jag är ändå inte samma, känner att jag kan ta en paus och "bara vara" utan att änna mig huuuur rastlös som helst. Jag har liksom hunnit ikapp lite, mognat på något sätt. Svårt att förklara, men jag har nog ändrat tankesätt lite. Det tackar jag min psykolog och min KBT-terapi för!!

Jaja, nog med reflektioner för stunden!

Sixten är på dagis idag, det är sista veckan innan hans lååånga sommarlov. Så då tyckte jag han kunde få vara där idag med, trots att Tomas är ledig. Han älskar ju verkligen att få leka på dagis (förskola, jag vet) och då vill jag att han ska få göra det. Umgås med oss hinner han med resten av sommaren =)

Vi har mest bara haft en riktig slö-morgon, riktigt skönt! Lång frukost, surra om världsliga och ovärldsliga ting. Bara myst och njutit av stillheten och gemenskapen!

Nu är Tomas nere i garaget och skruvar det sista på motorcykeln, den blir (förhoppningsvis) såld ikväll. Jag har plockat undan rat, tvättat en tvätt och bakat en morotskaka. Känner att det är en riktig bak-dag idag, så jag håller på att kolla över recept så jag kan handla det som behövs sedan. Bullar ska bakas ikväll iaf, men de ingredienserna har jag redan. Är sugen på att testa baka en rulltårta, det är ju himla gott, men jag har faktiskt aldrig testat baka det. Men jag gör nog en drömtårta, den är såå sjukt god med smörkrämen i sig ;-) Kärleksmums tror jag det ska bli också, lätt att göra och himla god!

På återseende!