Sitter nyduschad och rätt avslappnad uppkrupen i soffan. Ser på mästarnas mästare,ganska kul program faktiskt :-) har denna helg gått dubbla promenader per dag,ca 1 mil per dag. Känner mig faktiskt stolt över det då jag har hemsk foglossning som ignoreras så gott det går och på kvällen då jag går får jag dessutom galet med sammandragningar,så pass så jag måste stanna till å vila en stund vilket jag verkligen inte gör om det inte gör överjävligt ont. Som det då såklart gör! Men tjurig så inibengen är jag,så jag har gått fast jag helst lagt mig ner å dö innan jag ens börjat att gå min 60 min promenad. Men då går det inte fort heller,vilket stör mig fruktansvärt då jag hatar att göra något halvhjärtat men tvingas göra det. Så det jag varit stolt över är att jag faktiskt tagit mig ut,men känner mig fruktansvärt besviken på mig själv då jag inte kan göra det till 100%.

Tanken var att vi skulle vara kvar här till tisdag,men nu ska det tydligen bli snö och regn imorgon,så vi åker hem ist. Kan inte låta bli och tycka det ska bli skönt,även fast jag har det galet bra här då jag får sova själv på loftet ute i lillstugan och Sixten ligger inne i storstugan. Jag får ligga hur länge jag vill och har näst intill släppt allt ansvar om min son och bara varit. Känns förjävligt att inte vilja ta hand om sin son,utan helst bara vill slippa allt!! Ingen kul känsla. Men livet blir lite lättare att leva och det blir lättare att andas. När vi kommer hem är allt ansvar tillbaka och det blir tungt att andas igen. Men det är bara att bita ihop och tvinga ner luften i lungorna,lite konstgjord andning.