Sitter och ser på Mia Skäringer - dyngkåt och hur helig som helst. Jag trodde den skulle vara rolig, för det är ju det hon är, fantastiskt rolig och påhittig. Men är sitter jag och mår bara sämre och sämre, tårarna rinner obehindrat ner för kinderna och näsan blir allt tätare och tätare. Det går bara inte att skratta åt en person som berättar om sitt liv, som är allt annat än roligt. Jag blir så illa berörd och känner igen mig en del, kan vara det som gör att det gör så ont att se/höra på. Det smärtar ända in i hjärtat! Undantryckta känslor är inte att leka med, men orkar inte dra fram dem nu så de får allt gosa tillbaka sig där bak i hjärnan igen. Har ju stoppat undan dem av en anledning liksom. Men men, kanelbullar har blivit till ikväll, fantastiskt goda =) Sängen nu!