Ja det var som ett tag sedan jag skrev här, har inte haft något att skriva riktigt och sen har väl inte tiden funnits där heller. Sitter på jobbet just nu, jobbar mina 2:a natt och ska jobba 4 pass till denna månad sedan en dag i juni också :D gillar det skarpt!!!

Men iaf så känner jag för att skriva ner hur jag upplevde Sixtens förlossning, har som inte skrivit det någon stans så då passar det ju utmärkt att göra det i ens egen blogg!

2010-10-15 fredag

Vaknar 04.45 med en annorlunda känsla i magen, det gjorde ont på ett sätt jag aldrig käns förut. Typ mensvärk, fast lite skarpare. Försökte somna om men fick som ingen ro, så jag klev upp för att sätta mig och se en film å sticka. Det var liksom inte så ovanligt att jag klev upp runt 4 å såg på film, brukade vakna vid den tiden och vara klar vaken. Kuta på toa några svängar och insåg då att den sk slemproppen lossnade i omgångar. Och det gick verkligen inte att missta sig på, gelé!! Dessutom var magen i strejk och skulle tömma sig heeela tiden, men idioten Petra fattade aldrig dessa tecken att det var kroppens förberedelse på förlossning. Utan jag var stensäker på att detta var förvärkar och att ungen skulle komma supertidigast söndag-måndag och absolut INTE innan! kollade tiden mellan sammandragningarna mest för kul, och då var det ca 4-8 min mellan. Fick smått panik då och insåg att det faktiskt kunde bli någonting, att denna kula skulle förvandlas till en bebis, på riktigt. Otroligt! Så jag började packa bb-väskan...för sånt är jag sämst på, att packa i förväg, särskilt då jag var stensäker på att ungen skulle behaga komma ut ca 1-2 veckor efter beräknat datum. Vilket var 18 oktober.
Berättade inget för Tomas om mina känslor och allt som hände i min mage, för det skulle ju ändå inte bli något.
Skulle träffa en kompis på stan å käka lunch, varför inte tänkte jag, man kan ju inte bara ligga hemma å vänta ut tiden heller. Så vi drog in till staden och Tomas for till sin syster medan jag satt på ett fik med relativt regelbundna värkar...men tjurig som jag är så säger jag ingenting utan sitter där och spelar cool ;-) fast innan vi skildes åt så sa jag att det nog kommer bli en bebis under helgen.
Ringde Tomas för å se om han skulle hem snart, men så var icke fallet. Så jag gick upp på Åhléns och köpte band till mitt tyg på väggen som jag skulle sy då jag kom hem, sen ner på hemmakväll å köpte ÄCKLIGT mycket godis. Sen tänkte jag gå hem, men så kände jag väl på mig att det inte var så smart så jag tog bussen å gick från gnistan ist. Väl hemma skulle jag sätta igång med att sy mitt tyg, och då började värkarna kännas lite mera, men inte så att jag blev handikappad (dock blev tyget aldrig sytt, då jag köpt för kort band). Vi käka middag å så sedan skulle Tomas gå till bowlinghallen och hämta någonting. Gör det du sa jag, för det kommer då inte bli någon bebis ikväll inte...han hann inte mer än gå så startade verkarna på riktigt och var väl ca 2 min mellan. Pinade på ett tag, men ringde Tomas efter 30 min och sa att han måste komma hem, för nu tar det i på riktigt.
Ringde förlossningen och var välkommen dit när jag ville...men kunde testa att bada först. Så jag hoppade ner i badet och låg väl där ca 50 min, tills värmen inte hjälpte mot värkarna längre. Tomas hispa på och frågade hela tiden om vi skulle åka in, men vad skulle vi göra där inne då!? Näe, sätt på en film nu så ser vi film =)
Ja vi såg väl halva filmen, sen for vi in.
Var öppen 4 cm då vi kom kl 22.00, sedan fick jag bada mera, för det var såå otroligt härligt och kommer absolut göra det nästa förlossning med (om inte vattnet går vill säga). Låg väl där ca 1 timme, sen var det ju en procedur att ta sig upp med täta värkar...hahaha...men men, upp kom jag. Satte mig på en stol och lutade mig mot sängen, det var skönt att sitta...men skulle nog vilja testa pilatesboll nästa gång. Så man kan röra på höfterna mer. Här någonstans började jag med lustgas, men fick aldrig in tekniken ritkigt tror jag, fast samtidigt så fick jag nog det. Ja det är lite luddigt, då jag hade världens dröm-bild av denna lustgas..att all smärta skulle försvinna å så, hmm...inte riktigt ;-P men samtidigt så kändes inte värkarna mer än då jag började med lustgasen...och då höjde de eftersom..så jag gjorde nog rätt utan att fatta det då!
kl 23.30 var jag öppen 6 cm och nu låg Petra i sängen och här tänkte hon stanna tills allt var över. Tyckte dock inte barnmorskan som rullade in ett gåbord...jag tittade på det sedan vände jag mig om och tänkte, NIX!!

2010-10-16 lördag

behövdes inte heller, för nu gick tiden fort,hux flux var klockan 00.30 och då var jag öppen 8 cm. kl 00.45 hade jag krystvärkar som jag kämpade emot tills jag vråla ut att nu skiter jag, säg vad ni vill men jag skiter nu!! 01.00 fick jag klartecken och var då fullt öppen. Efter att ha krystat i 5 min tänkte jag....va i hela friden, HUR LÄNGE SKA DETTA HÅLLA PÅ?!??!?? Ingen paus mellan krystvärkarna att tala om var det, max 1 min, men så var klockan 01.22 och det lättade något så otroligt, Sixten var ute =) Vilken känsla!!!!
Fick upp honom på magen efter att Tomas klippt navelsträngen, för den var så kort så den fick klippas innan han kunde komma hela vägen upp. Mendan vi beundrade den finaste varelsen vi någonsin sett, skulle barnmorskan börja bedöva å sy å greja...kikade lite försiktigt ner och frågade hur mycket jag sprack. Men det var tydligen varken mycket eller lite, sådär normalt, så det var ju skönt =) Inte för att bedövningen eller själva syningen var skön...men ja ja. Vi fick in fika å beundrade ännu mer, men så kom de in och började bädda å greja och tyckte att jag minsan skulle gå på toaletten. I min hjärna så tänkte jag: VA?!? är ni seriös, jag har ju nyss spräckt upp hela mitt underliv, och ni tycker jag ska gå å pina mig ÄNNU mer. Det de fick höra var: oj, jaha, hmm....okej. Så jag pallrade mig ur sängen och satte mig vackert på toaletten och knep ihop ögonen, var beredd på fullkomlig sveda och pina. Men till min stora lättnad kände jag absolut ingenting, inte mer än att det rann...sen vad som rann...det har jag ingen aning om ;-) Men jag blev godkänd och fick hoppa in i duschen, mycket skönt!! Ja sen hade Tomas packat ihop oss och vi knatade över till bb ist. Där låg vi och var bara lyckliga, tills personalen komer och frågar om Tomas tänkte åka hem...då höll jag på att svimma. Klockan var liksom 03.30 på natten och vi var ENSAMEN på hela bb. Men hem fick han åka och kvar blev jag och mini-Sixten. Sov snuttvis, var så otroligt rädd att han skulle sluta andas, sen är man väl rätt instabil så jag kunde börja tvärgråta av bara lycka att han var här och han var MIN!

Ojojoj, denna upplevelse kommer jag aldrig någonsin att glömma, och jag längtar verkligen till nästa gång och hoppas på en liknande förlossning...för detta var verkligen i min stil...varken för långsam eller för fort. Nästa skulle ifs gärna får kunna gå lite fortare, för nu vet ja ju liksom vad det handlar om ;-)

Ja då har jag fått ner det i text, inte allt, men en del iaf =) ur min synvinkel då...Tomas lär ha en helt annan bild av hela situationen, men den får han allt hålla för sig själv! :D