Nu är det en dag kvar till midsommar, och jag är LEDIG. Även Tomas, helt otroligt :D Men då jobbar vi båda inatt ist ifs...fast det var inte menat att Sixten skulle få sin ensamma natt SÅ HÄR TIDIGT...men vad gör man då Tomas var tvungen att ta sig an att jobba extra på sin ledighet för en som är sjukskriven och jag redan hade tackat ja till jobb inatt. Inte mycket gör så inte. men han är så stor nu, lill-farbrorn ;-P

Nä, mormor och morfar tog sig an han så gärna...och moster inatt och imorgonbitti =) Tur vi har så bra familj runt om oss som kan ställa upp och ta hand om Sixten så även jag, arbetsnarkomanen Petra, får lätta på skinkorna å jobba lite. Mycket värt för mig!! Finns säkert de som rynkar pannan å tänker "hur i all sin dar kan hon gå ut å jobba, då hon har möjlighet att vara hemma och bara njuta av ledighet?" Men jag är ju inte sån som "njuter" av att bara gå hemma å dra fötterna efter mig. Blir fasen galen efter ett tag, och det är säkert. Blir ett riktigt monster. Ledigheten blir ju en vardag det med. Men sån är jag, och tur är det då det inte finns några vikarier på psyk ;-)

Men en sak jag länge gått och funderat på, det är hur alla duktiga människor gör då de tvättat, torkat kläder och slängt ner i tvättkorgen igen, redo för garderob...eller är det de?! Är det strykbrädan först eller?! Har liksom inte förstått det riktigt, ska man eller ska man inte stryka kläderna innan garderobens mörker? Jag kan ärligt säga att jag inte stryker ett plagg, inte förrän jag ska ha det och det är ALLDELES för skrynkligt, men det händer inte särskilt ofta ;-) Är jag en dålig hemmasambo då? Kan ärligt säga att jag har miljoner med dammtussar överallt med, som Sixten gladeligen jagar och äter upp (fast nu ljög jag lite, så långt har det faktiskt inte gått). Men vi har massa fläckar som torkat in och smulor överallt. Och dammet ska vi inte ens diskutera. Är jag dålig och lat då?! Jag känner mig då fruktansvärt dålig, lat, värdelös och dum som inte bara gör det...vad väntar jag på liksom?  Men ändå så ids jag inte ta tag i någonting utan sitter bara och mår dåligt över det. Ser tvätthögen bara växa sig högre och högre, utan att ens lyfta fingret till att slänga in det i maskinen, utan bara klättrar över berget för att komma åt skötbordet och därmed öka på högen lite till med en pyjamas eller så. Och alla nedrans saker som har tendens att stanna kvar där de tillfälligt hamnar, utan att få komma hem till sin rätta plats igen. De stackarna är då på flykt ideligen. Särskilt glas, tallrikar, bestick och en å annan äppelskrutt. Fy vad äckligt hem vi bor i, ser det då jag läser detta. Eller har alla det såhär, under ytan. Där då ingen ser, mer än en själv och sin familj. Hur många är det som har såhär egentligen, är vi ensammast på jorden?! OM vi nu, mot förmodan är det...är jag verkligen öppen för förslag hur man får ihop livet, orken, energin, lusten och allt annat. Jag är idel öra!!

Ja man funderar så mycket såhär på morgonkvisten =)

Men men, städa expeditionen och räkna minuter till 6.45