Men himmel vad otroligt omotiverad jag känner mig för att gå iväg och jobba. Vill bara vara hemma och gör ingenting, känner mig liksom jätte less på allt och särskilt allt som har med jobb å landstinget att göra! Men efter idag så har jag 7 jobbpass kvar tills jag blir ledig, och på något konstigt sätt så känns det fruktansvärt långt bort. Ja vet ju att när jag väl kommer mig iväg och dagen börjar så brukar det rulla på i rätt skaplig takt och hux flux är det fredagmorgon och jag har gjort sista passet. Men för tillfället så vill jag bara lägga mig och sura i soffan.

Fjällsresan var helt fantastisk och underbar, inga måsten eller krav över huvudtaget. Tog varje dag och varje timme allt eftersom de kom. Stickade en hel del, så mycket film, gick smärtsamma promenader och åt god mat. Lärde mig dricka te igen, vilket känns helt fantastiskt!!! Men så var det att åka hem och dras in i verkligheten igen...trivs i min verklighet här hemma.......men inte på jobbet! Jag vantrivs inte på mitt jobb, det låter som så, men jag är bara jäkligt less!

Barnmorskebesök i torsdags, total viktökning står nu på 7 kg och känns på ett sätt bra...men samtidigt otrligt jobbigt att ha passerat 60-strecket. Var många år sedan jag vägde så mycket! Vet att det inte är "jag" som väger allt detta...men rent psykiskt är det en pina!! Eller jag är väl mest rädd för efteråt, då kan jag inte skylla på någon liten bebis!!

jobb!