Nedräkningen pågår för fulla muggar! Om jag inte räknar med kvällens jobb (som för övrigt snart är avslutat) så har jag 5 pass kvar att tvinga hit mig på. Helt otroligt hur fruktansvärt omotiverad man kan bli, bara för att man vet att "slutet" är nära. Men jag känner mig nästa deprimerad då jag vet att jag ska hit, sedan är jag här och är mest bara sur och avvisande. Inte mot patienterna förstås, men mot mina stackars kollegor! Tur de bara behöver stå ut med mig i 2 dagar till, sedan jobbar jag 3 nattpass, och då brukar jag inte vara den pratgladaste ändå...så där är det inte så stor skillnad ;-) Men ikväll är nog den jobbigaste av dem alla, jobbar med en totalt inkompetent skötare, hon har fan ingenting i vården att göra. Och särskilt inte på en psykiatriavdelning, där det är empati och förståelse som är A och O. Hon har då inget av det!! Det räcker att jag ser henne så svartnar jag ihop och blir som ett stort åskmoln. Jag känner nästan hur svart jag är. Men jag försöker hålla mig på min kant, och inte möta eller prata med henne mer än absolut nödvändigt. Sedan kan ju orsaken till det hela vara att hon behandlar mig på exakt samma sätt...å då har jag verkligen ingenting för att smöra eller göra mig till på något sätt.

Våran avloppsläcka är nu torkad iaf, känns ju kanon! Tomas och Bengan har bytt alla avloppsledningar, så de är i exemplariskt skick nu. Och på måndag kommer snickaren och ska lägga igen golvet igen. Himmel vad skönt att få ordning på allt nu, den gigantiska och otympliga tv som bara stått och samlat damm i mitt data-rum är äntligen såld. Idag kom det en kuf från Sidensjö och tog hem den till sig, han var verkligen konstig. Men men, alla är vi olika ;-) Borta är den iaf, så nu kan vi ÄNTLIGEN göra klart i bebisrummet. Gästsängen ska flyttas och nytt golv ska läggas, lampor ska upp å ny gardin ska sys. Ja jag har lite småpyssel att roa mig med =) Golvet är ifs inte köpt än, men vi ska ner på ikea om 2-3 veckor och handla det sista som vi behöver innan lill*n kommer ut! Längtar så galet mycket nu, men tiden går i rusande fart, så det ska nog gå bra de här sista veckorna med tror jag.

Nästa helg är det konfirmandläger på dekarsjögården, ett läger man längtar till från då det slutade förra året. Det är så mysigt på något sätt. Höstmörker, massa ungdomar, bus och massor med lek. ja det är härligt. Ska försöka ta mig dit, är nog inte där hela helgen, men någon dag tänkte ja åka ut iaf =) Jag har lixom blivit så nedrans lat av mig, jobbar...och sedan när jag kommer hem så blir jag som en urvriden trasa. Orkar nästan inte hålla upp mig själv, konstig känsla! Men det är väl kroppen sätt att säga ifrån kanske, att jag måste börja ta det lugnare (hur jag nu ska kunna det, tycker jag inte kan ta det lugnare än vad jag redan gör).

Nä men jaha...då har jag lyckats skriva bort några minuter igen då. Kanske ska gå och stoppa någon middag i huvudet då.