Men nanting vad trött jag är eller blev nu...helt galet hur fort energin pyser iväg. Ja tror bestämt det finns något hål någonstans i mig som pyser energi från det jag kliver upp till dess jag kryper i säng igen...för jag hade hur mycket energi som helst för ca 8 minuter sedan. Det drygaste är att jag inte bara kan skippa i alla mina bestyr och lägga mig i soffan resten av dagen heller...har en pizzasallad som står på bänken och bara väntar på att få bli färdig och skyfflas in i kylen. Sen har jag ett tyg som ska till hallväggen liggandes på golvet som gärna vill bli färdigsytt då halva är gjord. Sen håller jag på att städa, är snart klar i källaren och har övervåningen kvar...men jag väntar på att Tomas ska dra sitt strå i stacken och plocka undan lite saker som han drog fram igår då dörrlisterna skulle sättas upp. Det är som en del spån å skit på golvet just nu. Och vi kan inte ha det så då Nora och Axel kommer hit om någon timme...men vet inte hur lång tid det ska ta för herrn att inse det bara. Orkar inte tjata!! Så summa sumarum....jag måste fortsätta trots att energin är slut!

Inatt så var det en vanlig sömnlös natt...eller sömnlös är att ta i, men måååånga uppvaknanden då jag får en sammandragning för varje snurr jag gör...och jag snurrar ofta! Vet inte varför jag gör det egentligen, brukar inte snurra annars. Men ialla fall så tycker jag att sammandragningarna började ändra form ett tag...det blev liksom inte bara hårt upp mot magsäcken utan det strålade ner mot låren med och bak i svanken och gjorde ont, eller inte ont, men de kändes och det gör det inte annars...då tänkte jag...hmm, undra om det börjar nu!? Men sen tänkte ja att jag troligtvis märker det och försökte somna om. Sen blev det så kanske 2 ggr till...sen var det som vanligt igen...så då tänkte ja att jag troligtvis hade legat på rygg och snott mig...då får jag så sjukt ont i svanken. Ja se inte är det lätt inte! Allt resulterar i att jag sover halvtaskigt iaf!!!

Vet inte vad mer jag ska skriva...händer inte så mycket just för tillfället. Men tiden rullar på i en enorm räserfart ändå...och det är jag lite förundrad över...att det inte börjar kännas långsamt än eller att jag ska bli sådär fruktansvärt less som alla säger att man är på slutet. Skulle lätt kunna gå såhär i 1 månad till, utan problem! Men så blir det inte, för det är MAX 2½ vecka tills vi får se vårt lilla hjärta :-D

Igårkväll var jag och Tomas ut på en promenad och kom in på när det skulle passa bäst att lill*n kommer, för att stämma med hans jobb alltså ;-) Vi kom fram till att onsdag eller torsdag nästa vecka blir bäst...annars får h*n hålla sig till efter helgen, då Tomas drygvecka är slut och han är hemma mer =) Men sen så sa vi att h*n får komma när h*n vill, huvudsaken h*n kommer ut!!! ;D

Nä, ta tag i livet då kanske........