Ja kan man säga annat? Jag tror inte det. Gårdagen började bra, god frukost och stora handslappar som snöade utanför, underbart! Promenerade ner till mammas jobb å hämtade bilen åsså bar det iväg till Lycksele. Kom dock aldrig ända fram, men fick se hur folket reagerar vid avvikande saker i en liten liten by. Var nämligen lite lurt väglag igår, och det fattade inte min bil förrän vi kom till en kurva och den fick för sig att börja sladda, och jag (som försökte hålla lugnet kvar) försökte parera och tänkte på vad dom sagt på körskolan. Gick dessvärre inte lika bra som då man övar, blev mer och mer sladd och sen började jag snurra å till min stora skräck ser jag att jag är påväg rakt mot en stolpe, DÅ blundade jag och tänkte: Det här går åt h*vete! Det studdsade och hoppade och jag bara hoppades att jag skulle klatra mig levande ur detta! Sen tog det bara stopp. Jag öppnade ögonen och ser att jag är hel och kan röra mig obehindrat, och skakar som ett asplöv. Går ut och kolla på bilen som ser någolunda hel ut, men ändå så är det enda jag tänker hur arg pappa kommer bli då jag förstört hans bil och börjar stor-gråta. Det är lixom tacken han får för att han lånar ut bilen till mig. Känner mig som världens sämsta och dummaste i hela världen. HATAR mig själv för att jag gjort det här! Ja jag ringer Therese och berättar vad som hänt, hon erbjuder sig att hämta mig, bästaste Therese skulle åka med lill-Benjamin ända till mig. Blev alldeles rörd att hon ville offra så mycket för mig! Pappa hade ringt polisen som ringde mig och vi babbla på. Under denna tad hade 10000 bilar kört förbi, vänt och kört tillbaka....utan att stanna! Kände mig som en apa i en bur. Men sen kom det en lastbil och han stannade tills polisen kom och hjälpte mig. Han var guld värd, jag stog ute i öppen jacka, inga vantar eller mössa...men fattade inte att jag frös. Det gjorde han, så han sa att vi skulle sätta oss i lastbilen å vänta. Började känna att det gjorde lite ont i ryggen, så polisen tyckte vi skulle köra till umeå-akuten. Under färden får jag mer och mer ont i nacken, så då vi står utanför akuten hämtar han en ssk som kommer med en nackkrage. Sen fick jag ligga på en brits och frös något så förgjordat!! Chocken började släppa lite tror ja. Ja det blev undersökning och rönken. Min andra stjärna Emilie kom som en räddande ängel efter rönken, jag var sååååå kissnödig men fick inte gå på toa själv. Så hon hjälpte mig och var min vakt inne på toan :D Tur jag har ssk till vänner!!!!!!!! Vi käkade på stan och sen väntade vi på bussen i en evighet!!!1 Men jag kom hem tillslut och var helt slut! Ja det var en dag i Petras liv de!