Ja då börjar det äntligen bli någon skillnad på detta liv, febern tog sitt pick och pack å drog sin kos inatt. Men illamåendet, den fruktansvärda huvudvärken och yrseln är kvar. Sen som ett brev på posten har ju också en av de vanligaste biverkningarna på antibiotika dykt upp också. Oväntat? Nej!

Tanken är att åka till Umeå idag för att gratta ännu en 30 åring, men med denna mage känner jag inte alls för att åka någon stans. Tråkigt!! Men jag vill inte åka och veta att jag kan behöva toalett när som helst, och det kan INTE vänta!

Har börjat vänja mig med det fula håret, jag kanske kommer ut tidigare än jag förut sagt.

Vet inte riktigt vad denna dag har att ge, men jag orkar faktiskt inte så mycket. Känns såå konstigt att tänka så...för det är liksom inte lat-orkar inte, utan energilös-orkar inte. Meeeen!