Ja, då var mysteriet löst. Alla tjatade på mig att ringa sjukvårdsupplysningen, men jag hatar att ringa om mig själv, så optimist som jag är väntade jag vidare, det kan ju faktiskt gå över ;-)
Men i alla fall, då jag frös så mycket att jag inte kunde hålla varken armar eller ben eller mun stilla, och febern hade hamnat på 39.2 så insåg jag att detta går inte, jag måste få veta vad som är fel. Jag efter en låång väntan i telefonen och tänder som hackade, så sa hon att jag skulle komma direkt till jourcentralen. Så det var bara att dra med sig Tomas och brumma iväg, han ville köra 150 hela vägen...söter, men det fick han inte, jag var ju inte döende ;D
Ja väl där hade jag fått en fruktansvärd huvudvärk, all smärta i benen hade skickats upp till huvudet = ont! Men tillslut fick jag svaret att det var min UVI som spridit sig upp till njuren, som jag hade i misstanke redan på VC, men läkaren hon sa bara att det var dte inte och att min UVI skulle gå över. Ha, eller hur.
Ja idag känns det lite, mycket lite bättre, jag tror inte att min feber är lika hög, men den är där och spökar, för jag är inte ett dugg sugen på frukost, tanken får mig att vilja spy. Det är INTE vanligt för mig som tycker att frukost är det absolut godaste på hela dagen!
Sitter och häller i mig juice istället, är det enda jag är sugen på. Förutom max hamburgare och en fetaostrulle från pizzerian....hahahhaha...jag som inte ens tycker om varken pizza eller max ;D

Men så är det, så nu kan jag andas ut och koncentrera mig på C-uppsatsen till fullo.

Min ena gruppmedlem blev föresten mamma till en liten pojke igår, GRATTIS!!