Läste precis i aftonbladet om den lille pojken som hade en obotlig sjukdom och dog för ett år sedan ungefär. Det har tydligen varit många uppslag och skrivelser om han och hans familj, men så klart har Petra missat det. De har nu fått ett barn till som är frisk och utan sjukdom. Skönt. Men det fanns en länk in på mammans sida på familjeliv där hon skrev om hur dagarna förlöpte med det lilla knytet. Läste bara de sista sidorna, då han gått bort. Å himmel vad jag grät, gick inte att hejda. Sen kollade jag på bilder, och då grät jag lite till. HATAR verkligen då barn dör, det är så fel! Dom har ju inte ens hunnit börja leva sina liv. Men som mamman skrev, han fick det nog bättre nu när smärtan och lidandet var över. Sorgligt ändå om man ska vara självisk och inte tänka på pojkens bästa.

Vet inte vad jag ska göra idag. Ska nog mest bara lyssna på en ny bok som jag lånade igår. Den verkar riktigt bra. Men tänkte cykla in till stan och köpa en yoga-matta, men känner mig så konstig och lat och knäpp. Har vart underlig i flera veckor, vet inte vad som är fel på mig. Jag blir bara rädd över mig själv då jag inte vill eller orkar göra någonting. Saker som jag vanligtvis tycker är jätte roligt och ser fram emot att göra...vill jag bara slippa. Helst skulle jag vilja krypa ur min kropp och byta till en mer viljestark och rolig. VARFÖR är jag så här?!?

Jaja, slut på depp nu ska jag göra något vettigt!